söndag 16 december 2012

Årets plattor // Martin Gronert (The Dead and living)



Kiss - Monster
Störst, bäst och vackrast oavsett ålder och årtal. Om Beatles var större än Jesus så är Kiss större än evolutionen. Det är alldeles för mycket av allt och lite till. Sånt gillar jag!

Unleashed - Odalheim
Vikingarock. Kan det verkligen vara bra? Det beror på sättet man gör det på. Gör man det som Unleashed så kan det vara väldigt bra. Det märks redan på öppningsspåret. Perfekt att promenera till eller sitta fast på ett tåg med i rådande väderlek.

Marduk - Serpent Sermon
Ja, vad ska man motivera egentligen? Det är klassisk black metal som inte gör sig fin för någon i onödan. En objuden gäst vars obehagliga uppsyn tränger sig på en på det där magiska sättet som endast black metal kan.

Grave - Endless Procession Of Souls
Även om musiken Grave gör faller utanför det jag brukar fatta tycke för så är det ändå något med skivan som tilltalar mig. Ljudbilden som stannat lagom någonstans runt milleniumskiftet kommer fullkomligt till sin rätt. Jag får nästan lite Slaughter Of The Soul-vibbar ibland. Bara lite, men tillräckligt för att börja trumma på låren och stampa i golvet.

Eldrimner - Inom Förloppet Av Ett Liv
Jag hade nöjet att spendera en månad på turné med Eldrimners sångare Alexander Andersson. En sympatisk grabb som ger ifrån sig ljud som om han vore flera århundraden äldre än vad han är. Det är en eländig och grotesk liten sak bandet har knåpat ihop. Bästa spåret är Livsflykt. Och den titeln säger en del om tonen bandet sätter med sitt debutalbum.

Thåström - Beväpna Dig Med Vingar
Satt med knackligt internet på turné och försökte lyssna på Spotify när den kom. Att sedan passera Gdansk där jag hört rykten om att Pimme skrivit en del av låtarna gav en extra krydda till det hela. Som om Thåströms musik någonsin behövt mer substans än vad den har på stereon hemma i vardagsrummet. Särskilt Samarkanda och Smaken av dig har gått varma under året.

Graveyard - Lights Out
Örebro har en postlåda med mitt namn på. De har även metallsvenskan, slottet och Graveyard. Ja, de har faktiskt har faktiskt sina rötter här. Även om Hisingen Blues är snäppet vassare i mina öron så är färska Lights Out ändå ett tecken på att bandet är här för att stanna. Jag råkar dessutom veta att det råder kapprustningen bland Örebros retrorock-band i skrivande stund. Så vi har med stor sannolikhet mer kvalitativ rock att vänta från gnällbältet framöver.

The Hives - Lex Hives
Det kan inte vara bra för folk med stort ego att hyllas till höjderna varje gång de släpper en ny skiva. Men The Hives gör faktiskt det de gör väldigt bra. Så även denna gång. Det mesta låter som förväntat men det bjuds även på några överraskningar. Jag vill så gärna tro att Pelle har lyssnat på någon vinyl med Coffinshakers när han plockat fram basrösten i vampyrlåten My time is coming. Rösten som för övrigt låter överraskande bekväm för en kille som brukar sjunga i flera tonarter högre än vad rösten tillåter. Vem vet. Det är en grym skiva i alla fall.

Imperial State Electric - Pop War
Briljansen som ständigt gjorde sig närvarande med Hellacopters saknas, men spår som Back on main, Can't seem to shake it off my mind och Sheltered in the sand är värdiga arvingar. Avslutande outrot i Enough to break your heart liknar något ett par snubbar från Liverpool kunde ha gjort under sin storhetstid. Friskt vågat - hälften vunnet och bra som fan!

The Nomads - Solna
Rockrävarna i The Nomads hyllning till hemkommunen låter som Hellacopters, Thunder Express och Hives, om vart annat. Eller var det tvärt om? Miles away och 20 000 miles är bäst! Särskilt Miles away… och 20 000 miles.


2012 bjöd även på ett gäng släpp med värmländsk anknytning som jag tycker är värda att nämna… Det här är ju ändå Värmlands hårdrocksblogg.

Sparzanza - Death is certain, life is not, Eyes Wide Open - Revelations och våra bolagskollegor i The Scams - Bombs Away är alla bra prestationer som förtjänar en plats i klubben för inbördes beundran.

Konsert
Rammstein inför fullsatt Palais Omnisports de Bercy i Paris, andra kvällen, Jonas Åkerlund filmar för DVD. Den kvällen hänger kvar.

Inga kommentarer: