Topp tio är hämtat från min lista i Nya Wermlands-Tidningen, men eftersom 2012 varit ett fantastiskt musikår med mer skivköp än på länge listar jag ytterligare tio mästerverk. Tio mycket starka utmanare som av olika anledningar föll vid målsnöret och motvilligt fick täljas bort.
Album
1. Converge – All we love we leave behind
Ett expanderade universum där galenskap samsas med själsro.
2. Neurosis - Honor found in decay
En genrearkitekts dystopiska landskap.
3. Marduk – Serpent sermon
Gammal är äldst. Hail Marduk.
4. The Secret – Agnus dei
En bockspark i skrevet från den italienska stöveln.
5. Tragedy – Darker days ahead
Lite mer metal, fortfarande jäkligt punkigt.
6. Deathspell Omega – Drought
Kvalitetsstämplad fransk black metal
7. Amenra – Mass V
Ett svårartat mästerverk i fyra akter.
8. Nile – At the gates of sethu
En distad egyptisk historielektion från den amerikanska södern.
9. Nachtmystium – Silencing machine
Stiltypisk amerikansk black metal när den är som bäst.
10. Alcest – Les voyages de l’âme
Årets vackraste själsliga resa.
11. Mgla – With hearts toward none
Ännu ett fantastiskt band från den polska metal-dynastin. Melodiös och lättlyssnad black metal i stil med senare Watain, men samtidigt lika svart och hotfullt som Kattla vid läggdags för en femåring.
12. Asphyx –Deathhammer
Ett skolexempel på krossande dödsmetal. Så kraftfull att granit blir till puder redan under öppningsspåret. Jag faller pladask och tar gärna en bedövande lavett från holländarnas Deathhammer.
13. Black Breath – Sentenced to life
En frustande Entombed-hybrid som insett att Stockholmskungarna är den naturliga måttstocken att utgå ifrån. Som ett par välanvända favoritjeans. Skitiga, men ge fan i att tvätta dem.
14. Kreator –Phantom antichrist
Mille & co är en ostoppbar maskin, smått legendarisk. Det låter Kreator och jag hakar på tåget och sjunger om jordens undergång.
15. Degial – Death’s striking wings
Unga Uppsala-killar med känsla för ondskefull death metal. Mycket skit under naglarna och en symbolvärld som gör storebror stolt… Kräver ett par spinn för att sätta sig, men sen är det fest i old school-själen.
16. Tiamat – The scarred people
Johan Edlund skiter i vad du tycker och kör varken på vänster eller höger sida utan klipper streck likt Pacman. Vackert, ösigt, vemodigt och synthigt i en enda röra. En röra som får mig att trycka på repeat, vill bara ha mer.
17. Gojira – L’enfant sauvage
Fransmännen fortsätter att utvecklas, blir bara bättre för varje skivsläpp. En smart produktion med nyanser och möjligheter till multipla aha-upplevelser. Varje lyssning leder till en ny upptäckt. Spännande likt ett vithajssaffari.
18. Strife – Witness a rebirth
HC:n lever och 90-talsklassikerna One truth och In this defiance har fått en värdig uppföljare. Välkommen till Sverige 2013, jag väntar i stormens öga redo att dyka i ett hav av mosh.
19. Baroness – Yellow & green
Lite poppigare än den röda och den blå, men det mesta är intakt. Fantastiskt snygg vinylutgåva, fantastiskt bra liveframträdande (Debaser Slussen, Stockholm) och framförallt, fantastiskt bra musik.
20. Ofermod – Thaumiel
Den misantropiska ondskan puttrar tillsammans med ortodoxa kosmosidéer mer skruvade än fusilli. Man kan inte fatta allt, likförbannat skitbra och ett av Sveriges bästa black metal-band.
Konsert
Tragedy, Triple Rock Minneapolis. Premiär för nya plattan, tajt lokal, svår mosh och mer svenska punk-tishor än vad du ser på ett år i Karlstad.
Bottennapp
Lamb of God – Resolution. Fallet började efter sista ackordet på Killadelphiaturnén 2005. Nu är botten nådd. Noll rivighet och hundra procent polerad groove-opepp. Tur att de levererar mangel live.
Årets låt
Agalloch – Faustian echoes. En hel platta i en låt. Över tjugo minuter eftertänksam ekologisk black metal.
2013, bland mycket…
• Satyricon
• Damien
• Hatebreed
• Carcass
• Kvelertak
• Entombed
• Inferno Festival, Oslo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar