söndag 20 oktober 2013

Sweden Rock Magazine #107


Nytt nummer ute nu. Jag recenserar Motörhead, Imperial State Electric och Robert Pehrsson´s Humbucker.

Prenumerationserbjudande med t-shirt finner du här

Tung pjäs från Nirvana

Tredje albumet släpptes 1993. Sedan gick det år skogen. I år är det alltså 20 år sedan svanesången In Utero seglade upp på världens topplistor. Det firar Universal Music med den här tunga pjäsen. Recension av den kommer i Sweden Rock Magazines nästa nummer.

Mer om superutgåvan

tisdag 15 oktober 2013

Motörhead

Den 22:e oktober finns det här numret i butik hälsar en tidningsnasare i Karlstad.

fredag 7 juni 2013

Presskonferensen

Jag glider in runt 2:10


Gene Simmons blandar in min mamma i presskonferensen

Igår lirade Kiss på stora scenen med full produktion. Strax innan var det presskonferens och bandet hade full mundering på sig. Totalt fem frågor fick ställas och med stor hjälp av den värmländska personalen i presstältet letade sig mikrofonen fram till mig.


Vad frågar man Kiss då? Jag hade funderat under dagen och kom fram till att rikta följande fråga till Gene Simmons.

"What is the difference between Gene Simmons the musician and Gene Simmons the buissnessman"

Demonen spänner ögonen i mig och svarar kort och kärnfullt.

"Your mother knows" - stort skratt i hela tältet. Efter det kom ett längre svar men det har jag noll minne av. Jag hade fullt upp med att smälta att min mamma blandades in i presskonferensen. Underbart. Det kommer väl ut på YouTube vad det lider.

Som sagt, när demonen tittar dig i ögonen på ett par meters håll så lyssnar man. Eller försöker i alla fall.

Anyway, kul att ha få ställa en fråga till Gene Simmons.


torsdag 6 juni 2013

Bullet hälsar

Mina knattars presenter i form av pärlplattor har lämnat minnen hos Bullets trummis. Han hälsar så mycket till er båda grabbar. Sov gott.
PS. Jag nämnde inte att de tyckte att det var väldigt ostädat i Bullet-bussen när knattarna gjorde en blixtinspektion sist.

Årets solsting

Ångade iväg för att kolla på The Devin Townsend Projekt och fick en kalasplats i det enorma publikhavet. Eftersom Devin är en man med många kostymer tänkte jag inte speciellt mycket på att bandet drog igång ett Chuck Berry-riff medan jag hade näsan i telefonen. Efter en stunds antecknande stod det dock klart att det var Status Quo jag kollade på. Jag bladade snabbt vidare till rätt scen och där var det inte direkt lika trångt. Solsting?

The Dead and living

Häxjabb

Precis skuggboxat till Eye of the tiger med Survivor. Rimligt i den omänskliga hetta som råder på området. Sedan en snabb visit i häxkitteln med Huntress. Jill och hennes kumpaner lät väldigt bra, men oj vad det hade passat bättre i natten. Nu tillbaka till skuggan.

Fotosession med Huntress


Sångerskan Jill Janus är uttalad vit häxa. Hennes närvaro i ett stekhett presstält i fullt dagsljus var kanske inte helt bekväm. Jag tänkte fråga vart hon parkerat kvasten.

Mer om Huntress på Facebook

Kiss i natten

När vi igår började fundera på att knoppa in för natten arbetades det febrilt med Kiss scen. Med lokala kontakter fick jag en smygtitt bakom kulisserna. Att Kiss har en enorm produktion är det inte något snack om.
Bilden här nedan är på de långtradare som just då stod med ändan mot scenen för urlastning. En av dem, alltså en av de mäktiga lastbilar som stod på rad, innehöll bara pyroteknik. En annan stod det Lights 1 på. Med all säkerhet fanns det lastbilar med både 2 och 3 på. Strax utanför bild står en rad till med långtradare. Det är en cirkus utan dess like när Kiss kommer till byn.




Soliga hälsningar från Vomitory

Sista svängen med grabbarna verkar bli längre än först beräknad. USA och Japan står på agendan innan kistan spikas igen för gott. Då kan man kosta på sig att se så här glad ut.


"Så här roligt har det aldrig varit att vara ute och lira", resonerar Tobben och får medhåll av de andra. Sedan drar de 1 000 000 historier om hur en urinblåsa kan ställa till det under en sväng i Europa och hur coolt det ska bli att lira i Forth Worth, Texas.

Candlemass

Sist ut i natten


onsdag 5 juni 2013

Kiss bygger spindel

Längst där borta byggs armarna till den mekaniska spindelrigg som Kiss ska använda imorgon torsdag


Vader

Först att strimla trumhinnorna i år. Vader.


Incheckad

Sådär. Armband på plats. Tröja fixad (ingick visst i år). SRM-tältet lokaliserat. Kändisspotat Conny Bloom, Candlemass och Bullet.

Bullet

Fotosession med Bullet.

Framme

Inte vid festivalen dock. Men vid sovplatsen.

Framme

Inte vid festivalen dock. Men vid sovplatsen.

Köttfri lunch i Lund

Nu börjar veggoveckan. Eller iallafall köttfria veckan. Starkt påverkad av min fru men även av redaktör Martin Carlsson som fick smaka på plågorna efter en kass burgare på SRF 2011. Man äter inte kött på festival. Så enkelt är det.

Snart i Lund

Inte ett nitbälte i sikte. Inga skrålande hårdrockare. Att åka till Sölvesborg via västkusten känns väldigt annorlunda mot Hallsberg-hållet.

15 timmar till midnatt

Så här i efterhand kan det tyckas märkligt att vara halvvägs till Göteborg redan vid niotiden när arbetsschemat kickar igång först vid midnatt. Men att första recensionsjobbet stavas Candlemass och börjar passande nog 00:00 kan man inte veta i mars när billiga tågbiljetter ska bokas.

All aboard - mot Sölvesborg

tisdag 4 juni 2013

Årets verklighetsflykt 2013

Tolv månader går ganska rejält dretfort. Alltså är det dags för Sweden Rock Festival igen. Tolv band att recensera, många fler att kolla på. Onsdagen kommer att spenderas i en tågvagn på väg mot Sölvesborg. Tyvärr åker jag via Göteborg i år, vilket betyder att jag missar pajasen från Närke som brukar kliva på i Hallsberg.

Se upp för bilder och rapporter här på bloggen.

söndag 2 juni 2013

Slutspurt

fredag 24 maj 2013

KISS - Den nakna sanningen

Kollega Carl Linnaeus har skrivit en bok. Idag hämtade jag mitt exemplar. 

torsdag 23 maj 2013

Sweden Rock Magazine #104


Nytt nummer ute nu. Jag har snackat med svenska Deathening och irländska Evile och recenserar nya alster från Alice in chains, Deathening, Evile och Transport League. Dessutom har jag lyssnat på en återutgåva av Mad Seasons album "Above".

På Sweden Rock Magazines webbplats finns även min recension av Oblivious album "Creating meaning".

Mest för pengarna får du om du prenumererar - mer om hur det går till finner du här.

onsdag 15 maj 2013

Kvällslektyr

måndag 6 maj 2013

Vikingarock



söndag 28 april 2013

Inferior / Unsoiled

Nästa anhalt i recensionshögen. För NWT. På bloggen kommer recension av The Generals nya alster att hamna. Mycket Värmland nu!

måndag 22 april 2013

Boogie from hell

Vart tog Transport League vägen? Ingen aning. Men nu har de ett nytt album på gång. Titeln lovar gott och känner jag bandet rätt kommer det att svänga så klotet skakar.

måndag 8 april 2013

Mad Season / Above

Just nu ligger den här överst i recensionshögen.

onsdag 27 mars 2013

Iron Maiden - Maiden England ´88



På lördag recenserar jag den här godbiten i NWT. Dubbelvinylen har gått mig förbi, men dvd:n och dubbel-cd:n är analyserade in i minsta molekyl.

En lite störande sak är att den artikel som brittiska Metal Hammer stoltserade med i senaste numret mer eller mindre är en avskriven version av den tredje delen av The History of Iron Maiden som finns som 40-minuter extramaterial på disc II.

Med det sagt så är alltså Metal Hammer överflödig då den faktiskt går på 119 kronor i butiken. Jag langade hem ett exemplar till Ipaden coh då kostade den 38 kronor. Helt klart mer humant.

tisdag 26 mars 2013

Recension: The Dead and living


The Dead and living – The last men standing (Lightning records)
Betyg 4

Armageddon, apokalyps, tromboner och basuner. The Dead and living skrider fram bland omkullvälta gravstenar, spindelväv och dammiga trägolv och låter som om de kom från en annan tid.
Jag faller för helheten och gillar det bombastiska. Det filmiska. Smutsigheten i kontrast till det fint polerade.

Kopplingarna till Marilyn Manson finns där, Deathstars spökar i kulisserna och HIM kliar sig nervöst av respekt. The Dead and living har dock en mångfacetterad ljudbild med detaljer som gör bandets sound eget och därmed attraktivt.

När sångaren Martin ”Coroner” Gronert tar hjälp av drömska sångerskor i mystiska ”Anita Lash” bränner det till ordentligt och det avskalade titelspåret är ett mästerverk i all sin enkelhet. Jag gillar även den skavande känslan av maskiner och mardrömmar i ”The devils son” och det jagande tempot i ”While you pray” flåsar apokalypsen i nacken.

Är du inställd på mer mörker istället för vårljuset är The last men standing ett bra sätt att släcka ned på.

Jonathan Strandlund

måndag 25 mars 2013

The Dead And Living firar sitt nya album



Skärstorsdagen kan endera firas med kvast mellan benen eller på lokal där The Dead And Living står för fiolerna. Nya albumet stavas The last men standing (Lightning Records) och är en omtumlande hybrid av dammiga kistor, chockrock och gravstenar där allt hålls samman av en filmisk känsla.

Jag flyger hellre till Rockbaren än till Blåkulla, så mycket vet jag.

När: 2013-03-28
Var: Rockbaren - Nöjesfabriken
Tid: 21.00-02.00
Ålder: 18år vid förköp - 20år i dörren
Pris: 195kr + serviceavgift. Biljetter - Ticnet.se, Tickster och Scalateatern i Karlstad

måndag 31 december 2012

Årets plattor 2012 / Johan Rudberg (Mordbrand, The Law)




1. God Seed - I Begin
2. Skogen - Eld (2012)
3. Paradise Lost: Tragic Idol
4. Burzum - Umskiptar
5. Mgla - With hearts toward none
6. Ihsahn - Eremita
7. Puteraeon - Cult Cthulhu
8. Black Breath - Sentenced To Life
9. Candlemass - Psalms For The Dead
10. Marduk Serpent Sermon

Årets plattor 2012 // Jonathan Strandlund




Paradise Lost - Tragic idol
Mellan Solitary one och The Glorious end rinner så mycket medelålders mörker att pannlampa är obligatoriskt. Tragic idol greppar tag i hela kroppen och håller alla sinnen i ett järngrepp.

Imperial State Electric – Popwar
Nicke Andersson hoppar och studsar mellan så fint skurna delar av musikhistorien att man inte kan göra annat än falla pladask för hans sinne för detaljer. En svensk klassiker. Igen.

Turbonegro - Sexual harassment
Turbonegro reste sig på tio, skaffade en ny sångare, loskade fram brännande rock och sket i konsekvenserna. Precis som AC/DC kring albumet Back in black. Sexual harassment var det enda rätta för de murknande chockrockarna.

Marduk - Serpent sermon
Helgon piskas, heliga skrifter brinner, kyrkor demonteras, godheten sitter tjärad och fjädrad strax utanför verkligheten. Marduk är sataniskt onda på riktigt.

Bullet - Full pull
Om någon producent som kan få simpel skrevrock att svänga som en elefant på amfetamin är det mästerlige Nicke Andersson. Lyssna på detaljerna i partyt.

Black Breath - Sentenced to life
Heavy Sound. Regeringsgatan. Stockholm. Anslagstavla. Kontaktannonser. 1989. Fränt.

Graveyard - Lights out
Omslaget har inte en chans mot Hisingen blues. Innehållet kunde lika gärna varit skiva två i en dubbel debut.

Testament - Dark roots of earth
Booooom. Maffig produktion och ett knippe låtar som skickar The Big four längst in i skamvrån. Thrash metal som den ska låta.

Grand Magus - The Hunt
Judas Priest headlinar på Valhalls stora scen. Vikingar går bärsärk. Allt brinner.

Candlemass - Psalms for the dead
Svanesång? Leif Edling borde tänka om, det här är visserligen ett värdigt avslut men också ett tecken på att det finns mer att hämta i doomkällan. Mycket mer.

söndag 30 december 2012

Årets plattor 2012 // Magnus Elvsén





Dessa 10 har spelats mest i det Spångska hemmet 2012


10. Prong - Carved Into Stone
Alright, alltid gött med lite Tommy Victor riff

9. Imperial State Electric - Pop War
Avsaknaden av Hellacopters blev lite mindre i samband med I S E andra skiva

8. Meshuggah - Koloss
Svårt och Hårt

7. My Dying Bride -A Map of All Our All Failures
Årets doomtitel och Aarons röst räcker långt

6. Kreator - Phantom Antichrist
Kreator, tysk trash i toppklass

5. Riot - Immortal Soul (2011)
Återupptäckte Riots sista skiva i samband med Mark Reales död den 25 jan 2012

4. Katatonia - Dead End Kings
Alltid skönt att glida in i Katatonias ljudbild

3. Testament - Dark Roots Of The Earth
Vuxenmetal, och när gitarrsolot i True American Hate sätter igång då åker luftgitarren fram

2. Killing Joke - MMXII
Herregud vilken skiva gubbarna har gjort (igen), rytmisk svängig pre-apokalyptisk postpunk.

1. Gojira - LÈnfant Sauvage
2012 - The year of Gojira, har sedan april sträcklyssnat på From Mars To Sirius, the Way of All Flesh och slutligen LÈnfant Sauvage. Hatten av för fransk metal.

lördag 29 december 2012

Årets plattor // Rickard Hednar (The Generals)




1. Black Breath – Sentenced To Life
Det drivet, manglet och svänget som Seattle-konstellationen uppbringar i en magisk mix på denna deras andra giv förtjänar inget annat än meningen ”JÄVLAR VA BRA!”.
Med tanke på min hardcore-ådra som allt jämt bultar antar jag att det är just det punkiga i kombination med flörten till världens bästa stockholmsdöds som gör mig så fruktansvärt uppspelt. Helt enkelt en oslagbar hybrid som förtjänar en större plats bland årets plattor.

2. Kreator – Phantom Antichrist
När jag en kall augustikväll på Wacken Open Air stod och bevittnade Kreator sa kamraten vid min sida plötsligt ”det låter ju som Slayer”. Och det gjorde det faktiskt. Dock var det inte nödvändigtvis soundet, stilen eller låtarna. Snarare var det känslan. Den där sköna känslan som infinner sig när någonting är jävligt bra. När thrash låter som om jag överväger att aldrig mer lyssna på en annan genre. SÅ jävla bra är Phantom Antichrist.

3. Unleashed – Odalheim
Sverige levererar dödsmetall av absolut världsklass år efter år. Årets bidrag är Unleashed. Efter första lyssningen hade jag en stark lust att hugga ved. Dra de slutsatser du vill av det faktumet.

4. Biohazard – Reborn In Defiance
”State Of The World Adress” är ett av de album jag spelat mest någonsin och Biohazard var tillsammans med Life Of Agony, min inkörsport till hård musik under tidigt 90-tal. Reborn In Defiance står sig alldeles utmärkt i jämförelsen och jag hoppas att de fortsätter att leverera i många år framöver. Det är alldeles för lite hockey-körer i dagens metal!

5. Turbonegro – Sexual Harassment
Hur lätt kan det vara att vältas in i Turbonegro och placeras i Hanks gigantiska pjucks? Jag vet inte, men jag misstänker att det krävs en uppsättning rejäla ballar och en ännu större buk. Herr Sylvester är dock hur bra som helst och det kan inte finnas en Jugend därute som är missnöjd. Det känns som om Turbonegro kan vara tvungna att gå tillbaka några år för att passa Sylvesters råare stämma, vilket är en positiv sak enligt mig. Ett steg mot en Ass Cobra-vibe hade inte gjort något på nästkommande alster.

6. Graveyard – Lights Out
Om man lagar till en uppföljare av den här kalibern till Hisingen Blues så förtjänar man en plats på årslistan. ”Lights Out” är inte nödvändigtvis bättre, men den är jävligt bra.

7. Napalm Death – Utilitarian 
Rens! Jag blir aldrig besviken på grindkungarna från Birmingham. Efter 15 album så vet man vad man kan förvänta sig, rens.

8. Danko Jones – Rock And Roll Is Black And Blue
Det känns som om Danko har skrivit låtar på rutin i några år nu. Även om ”Rock And Roll Is Black And Blue” inte är i närheten av exempelvis ”Born A Lion” så är det ett steg i rätt riktning. Albumet är mer homogent och produktionen är råare än på länge.

9. Raubtier – Från Norrland Till Helvetets Port
Jag har varit ett fan sedan den dagen jag hörde låten ”Achtung Panzer” för första gången. Det var 3 år sedan och krigsmaskinen har nu växt sig starkare än någonsin. ”Låt Napalmen regna ner, bränn ner hela världen, låt napalmen regna ner, all lycka på färden”. Argt, ondskefullt, genialiskt. Allt med glimten i ögat.

10. The Scams – Bombs Away
Det är jävligt svårt att inte tycka om The Scams. Det är denna sortens musik som alla hårdrockare uppskattar. Det är universal-hårdrock. Det är svinbra.

Skuggorna:
Grand Magus – The Hunt
Meshuggah – Koloss
Testament – Dark Roots Of Earth
Sideburn – IV Monument
God Seed – I Begin
Devin Townsend Project – Epicloud
Candlemass – Psalms For The Dead

Karlstadband som har nytt släpp på gång:
The Generals
Invasion
Damien
Inferior
The Dead And Living

Årets plattor 2012 // Peter Norlander




1-10 funkar inte i år, så det blir topp 3 och resten kommer på en hedrande 4:e plats.

1: Black Breath – Sentenced to Life
Kommer faktiskt inte ihåg senast jag fick ett sådant här jävla lyckorus. Black Breath rycker tag i hela kroppens nervsystem och påminner mig varför jag älskar musik. Det här kan vara topp 10 någonsin. Tycker att man ska vara lite försiktig med lovord man kan komma att ångra, men med Sentenced to Life är jag helt säker. Stenkross årsmodell 2012.

2: Testament – Dark Roots of Earth
Härmed utser jag Testament till århundradets Thrashkungar. Efter lång och trogen tjänst och framförallt en jävligt hög lägstanivå sitter de numera obestridligt på tronen. Kanske är det nyhetens behag, men Dark roots kan vara bandets fetaste släpp hittills.

3: Aborted – Global Flatline
Håll i bröstkorgen, om du vill överleva Global Flatline. Europeisk döds-grindmangel utan dess like. Genialiskt  kompromisslöst mangel. Grym  produktion plus låtmaterial som håller hela vägen. Aborted gör inget unikt, bara så mycket bättre än de flesta.

4:
Graveyard – Lights Out
Spöar upp Hissingen Blues med vänstern. Bäst i klassen just nu.

Cockney Rejects – East End Babylon
Efter att stått i skuggan av Sham 69 har Londonpunkarna släppt sitt bästa album någonsin.

The Casualties – Resistance
Pungsparkspunk med allsång och metallinfluenser. En kasse Fullers och kvällen är fulländad.

Soundgarden – King Animal
Efterlängtad comeback som sätter ny standard för den släpiga rocken. Fan dä ä bra alltså.

Kreator – Phantom Antichrist
Klassisk thrash-Metal med pondus som överaskar positivt. Riktigt gött flås i nacken.

The Sword – Apocryphon
Stentuffa riff i klassisk heavy Metallskrud, omöjlig att värja sig från. Stampa takten katten.

Neurosis – Honor found in Decay
Partydödare av högsta rang som förtrollar vid övriga tidpunkter. Växer varje lyssning.

lördag 22 december 2012

Årets plattor 2012 // Magnus Lersten (Tryck - Värmlands Nöjestidning)




2 in 1 - 80´s legacy
Kreator - Phantom Antichrist
Destruction - Spiritual Genocide
Det är jäkligt kul att ha följt band som Kreator och Destruction och deras resa från pluttband med ingen som helst respekt till i dag när man hör att folk åker land och rike rund för att få se dem. Kan inget annat än att beundra deras ihärdighet, energi och kreativitet.

Vad säger man om Phantom Antichrist? - Jävlar vad bra! Precis som Kreator (nästan) alltid har varit. Den ta tag i nackskinnet och vrider om ordentligt.

Spiritual Genocide är även den en höjdare med styrka som hämtat från ett slagfält med endast en spik-klubba att slåss med. Alla låtarna är relativt lika varandra men det blir inte tråkigt på nåt konstigt sätt.

2 i 1 - Svenskt stål
Graveyard - Lights Out
Bullet - Full Pull
Två band som skiljer sig från varandra men levererade två magnifika debutplattor. De lyckas definitivt upprätthålla kvalitén även denna gång och dessa två band är ett svar på frågan ifall inte Sverige producerar det bästa inom rock, hårdrock och metal för tillfället…

Testament - Dark Roots of Earth
Testament uppfinner inte hjulet om och om igen men det har en jäkla förmåga att göra det riktigt bra varje gång (nästan). På Dark of Roots känns som att det plockat fram “open only in case of emergancy” lådan och det låter som äkta Thrash ska låta.
Testamentera mera!

Unleashed - Odalheim
Unleashed är inget favoritband och har aldrig varit men fångade ändå min uppmärksamhet med Odalheim. Musikaliskt skiljer det sig inte värst mycket från tidigare plattor förutom att man kan ana en viss mognad och man äntligen börjar låtar med annat än ett tungt gitarrtugg, vilket börjar bli lite tjatigt över lag.
Antar att det här en sån skiva som inbitna lyssnare inte gillar bara för att det låter lite annorlunda och då är det gamla bättre. Men jag gillar´t!

Grand Magus - The Hunt
Med enkla och självklara riff tar Deep Purple-rockarna oss tillbaka till 70-talet som aldrig förr. Låtuppbyggnaderna är som hämtat ur skolboken men det är just detta som gör att det står ut idag när mycket metal/hårdrock är tekniskt. Man behöver inte lyssna ihjäl sig för att inte missa något, vilket kan va gött emellanåt.

Loch Vostok - V:The Doctrine Decoded
Svårsmält och schizofrent men otroligt roligt och lekfullt. Till och med Dream Theatre borde även de känna viss inspiration och viss avund efter några lyssningar.
Avantgarde Metal (?) i riktigt bra tappning.

Demon - Unbroken
Då var vi där igen. Ett urgammalt band som tydligen inte tömt ur sig än och jag älskar´t

Accept - Stalingrad
Är ju en sån där stönig jäkel som inte kan Accept utan UDO. Men en i och med Stalingrad verkar det faktiskt finnas en vändpunkt, för den är riktigt bra. Man kan till sin glädje äntligen finna högkvalitativa tongångar och medryckande refränger även utan UDO. Dock är de tyvärr ännu en besvikelse live, men bra jobbat över lag.

Ser fram emot...
Crimson Glory släppte demon Gaden of Shadows och det var endast "denna låten" men jag behöver inget annat för att veta att äntligen är något stort på gång igen. Saknaden är stor efter sångaren “Midningt” som dog 2009. Men plötsligt stod Todd Latorre där som hämtad ur Midninght och Geoff Tates egna sångmanual. Plötsligt kunde en av de bästa Progresiva metalbanden genom tiderna börja turnera och tydligen även spela in igen.  Det dröjde inte länge förrän Queensryche även fick upp ögon för Todd och bjöd in honom till att ersätta Geoff Tate i det framtida projektet Risning West. Todd kör dubbelt i båda banden och jag ser fram emot 2013.

Bästa spelning
King Diamond på Sweden Rock

fredag 21 december 2012

Årets plattor 2012 // Larzon (Millencolin)




Ancestors "In Dreams And Time"
Deathspell Omega "Drought"
Institution "Domen Är Satt"
Marduk "Serpent Sermon"
Neurosis "Honor Found In Decay"
Sickoids "s/t"
Swans "Seer"
Switchblade "2012"
Troubled Horse "Step Inside"
Witchcraft "Legend"

Inte rangordnat - därav bokstavsordning

Super Extra Bonus
Isterismo – Follia Verso L’interno

Live
Unsane w/ Melvins - The Casbah, San Diego
Sleep - Strand, Stockholm
Witchcraft - I min trädgård i September. (De:Nihil Garden Showdown 2012)

Läs gärna
De:Nihil Rec
Anger Management

tisdag 18 december 2012

Mest efterlängtade låtlistan 2012


01. Åpenbaring
02. Spring Fra Livet
03. Trepan
04. Bruane Brenn
05. Evig Vandrar
06. Snilepisk
07. Månelyst
08. Nekrokosmos
09. Undertro
10. Tordenbrak
11. Kvelertak

måndag 17 december 2012

Sweden Rock Magazine #99


Årets 50 bästa album. Del två i AC/DC-intervju med Mark Evans. Black metal med Von och Master's Hammer, sju sidor om Voivods tidiga karriär, fyra sidor WASP och givetvis ett möte i Kalifornien med Chris Holmes som inte får missas.

Jag har intervjuat Mors Principium Est och recenserat Warrior Soul (månadens album) Chris Holmes Patrol (kanske den mest sorgliga platta jag recenserat), Hyper Actives, Gold, Red Lamb och Midas Touch.

Fixar fetaste julklappen gör du enklast genom att klicka här 

Årets plattor 2012 // Daniel Eriksson (Slave to metal)




1. Paradise Lost - Tragic Idol
I mitt hem har Paradise Lost varit husgudar sedan början av nittiotalet. Därför är det också självklart att de toppar årslistan när de nu släppt sin bästa skiva sedan “Draconian Times” 1995. Detta är så bra att orden tar slut. Få band har så säreget sound att man genast känner igen bandet när första tonen klingar genom högtalarna – Respekt!

2. Witchcraft – Legend
Hade sniffat lite på Witchcrafts musik tidigare och gillat det lilla jag hört. Så helt plötsligt släpps “Legend” och jag blir fullkomligt golvad. Vilka låtar, vilket sound och vilken sång! Helt klart årets största och mest positiva överraskning. Ritar helt klart om den svenska musikkartan.

3. Rush – Clockwork Angels
Rush är och förblir ett av hårdrockens mest intressanta band. Många äro de som säger sig digga deras musik, men jag räknar dem ändå till band som måste anses som tragiskt förbisedda av den stora massan hårdrockare. När Neil Peart, Alex Lifeson och Geddy Lee skapar musik uppstår en magi som inga andra band lyckas med. Konceptskivan “Clockwork Angels” är en skiva som tar lite tid och definitivt måste få det, den är värd sin väntan. Magiskt bra!

4. Accept – Stalingrad
Sedan nye sångaren, tillika amerikanen, Mark Tornillo klev in i det tyska kollektivet har saker och ting styrts upp till det positiva. Där Udo mest levererade det han förväntades så har Mark istället axlat rollen som både fanbärare av det klassiska och samtidigt infört något nytt i Accepts musik. Jag vågar som gammal fan påstå att Accept aldrig varit bättre än vad de är just nu. Hade någon sagt till mig runt år 2005 (när Udo valde att inte satsa på nytt med sina forna bandkamrater) att Accept kommer vara ett av de mest vitala banden om sju år – hade jag troligtvis svarat med ett stort asgarv! Tänk så fel man kan ha ibland...

5. Testament – Dark Roots of Earth
Testament är thrashens mest pålitliga band! När Chuck Billy och co. inte är på humör så är de ändå ruggigt bra och när de som på nya plattan “Dark Roots of Earth” är på ett hiskeligt spelhumör ja då jävlar...Testament är ett av få thrashband som förstått att genren står och faller med att ha medryckande låtar och etsande refränger. När thrashmetallåtar inte hugger tag i en direkt, ja då faller liksom hela systemet och Testament ett av få band som fattat det. Därför är de ihop med Megadeth det mest pålitliga man kan få inom thrashmetalgenren numera. “Dark Roots of Earth” är sprängfylld med bredbenta hits med blytunga och saftiga refränger – det säger liksom allt!

6. Graveyard – Lights Out
Att följa upp en platta som tokhyllade “Hisingen Blues” kan inte ha varit lätt, därför är det ännu mer respektingivande när de här kommer med en uppföljare som är ännu bättre än sin föregångare. Här har de än mer utvecklat sitt sound och sitt underbara låtsnickeri och skapat ett hantverk som håller från start till mål. Graveyard pallade trycket!

7. Stone Sour – House of Gold & Bones Part 1
Corey Taylor och James Root närmar sig alltmer sitt ordinarie levebröd i Slipknot med sin musik i Stone Sour. Den tunna linjen mellan banden har aldrig varit tunnare och i brist på något nytt från Slipknot kommer snart Stone Sour ha god potential att komma ikapp och gå om. På nya konceptplattan, som får sig en uppföljare redan i vår, brottas starka låtar med varandra trots att de snyggts vävts ihop i produktionen. Bandets vassaste verk och som definitivt kommer ta dem närmare tronen. Inom något år är detta bandet som kommer toppa affischerna på festivaler som Metaltown och Getaway. De har tagit sig mot toppen och kommer definitivt att stanna där.

8. Europe – Bag of Bones
Europe gjorde en välkommande rekonstruktion av sitt fornstora jag 2004, det var det bästa beslut de tagit på kanske rent av hela sin karriär. Bort med hårsprayen och kajalen och in med plattång och blytunga bluesriff. Vips så hade det gamla melodiösa hårdrocksbandet fått sig en betydligt mer passande kostym och vi är redan nu framme vid fjärde studioskivan sedan nystarten och dessutom det bästa dem gjort på riktigt många år. Att de numera trivs mer än någonsin med sin tillvaro är något som musiken verkligen förmedlar.

9. Unisonic – Unisonic
Det var nog fler än jag som inte trodde att det var möjligt att få höra det äkta Helloween igen – alltså det där det är Kai Hansen som står vid just Michael Kiskes sida. Därför är det extra kul att Unisonic bjuder in till precis det som den våta drömmen bestod av. Här blandas hårt med mjukt och ledstjärnan är såklart grymma melodier och högklassig sång. Kiske visar än en gång varför han är en av hårdrockens största sångare. Här är grabben som tar tonerna rätt men ändå har karisma och power i sin röst.

10. Tiamat – The Scarred People
Redan på förhand så trodde jag att Tiamat var givna för toppskiktet på årslistan. Men med årets benhårda konkurrens i kombination med att den är sent släppt på året (man behöver lyssna ännu mer på den) gör att den hamnar sist på tio i topp listan. Som vanligt är de förföriskt friska i sitt lir och nya gitarristen Roger Öjersson bränner av några av årets absolut snyggaste gitarrsolon. Fråga mig om ett år och jag är säker på at jag skulle vilja revidera listan och plocka upp den några snäpp.

5 Bubblare som inte nådde riktigt ända fram:
Imperial State Electric – Pop War
Primal Rock Rebellion – Awoken Broken
Cancer Bats – Dead Set on Living
Candlemass – Psalms for the Dead
Prong – Carved Into Stone

Kolla gärna in Daniels blogg

söndag 16 december 2012

Årets plattor // Björn Larsson (Mordbrand och The Law)




1) Mgla - With Hearts Toward None
Världens just nu bästa black metal-band kommer inte från Sverige eller Norge. Polens Mgla har beträtt tronen med råge med hjälp av en handfull EPs och debuten Groza från 2008. Med "With Hearts Toward None" har duon åstadkommit årets bästa platta - alla kategorier. Melodikänslan och atmosfären är majestätisk och i en klass för sig. Elit!

2) Marduk - Serpent Sermon
Segertåget verkar inte upphöra. Sedan Mortuus lade jordnötsringsfingrarna på micen i pionjärerna Marduks uppsättning, så har allvaret och konstnärsskapet breddats och kvartettens relevans mångdubblats. "Serpent Sermon" är den fräckaste Marduk-plattan sedan intensiva "Plague Angel".

3) Nachtmystium - Silencing Machine
Efter en vattendelare som "Addicts: Black Meddle Pt. II" så beslutade amerikanska Nachtmystium att chilla lite med proggen och öka svartmetallsdosen, enligt läkarens rekommendationer. Resultatet är förvånansvärt potent och inte alls ett fegt grepp med säkra kort. Grunden på "Silencing Machine" ÄR cementerad i svartmetall, men en rad andra influenser är skönjbara här och var. Den här gången har dock inte experimentlustan tagit överhanden, vilket gynnar bandet i kvadrat.

4) God Seed - I Begin
Gaahl och King Ov Vitlök (eller "King Ov Hell", som hans mor kallar honom) dök upp från ingenstans efter att ha lagt ned projektet för några år sedan (då Gaahl var sugen på att pyssla med annat än svartmetalls-gurgel).
Jag hade INGA förväntningar what so ever på den här plattan, men "I Begin" är utsökt. Tvivelaktigheterna i mixen (med de lägsta trummorna sedan "Total Death" med Darkthrone) å ena sidan, men proggelementen funkar utmärkt och God Seed är flera resor vassare än Infernus-ledda Gorgoroths senaste giv (jämförelsen är omöjlig att motstå).

5) Bombs of Hades - The Serpent’s Redemption
Bombs of Hades kör 'pang på rödbetan' med sin 'd-beat'-döds och har nu på sin andra platta (via ungefär en miljon EPs och splitar) verkligen tagit steget till att låta som ett unikt band. BoH är inte här för att komplicera saker och ting, utan fokuserar sig på att göra jävligt bra _låtar_ med ena foten i gammel-dödsen och den andra dis-punken. Tacka fan för det!

6) Horrendous - The Chills
Horrendous tillhör de där banden som bara dyker upp från ingenstans, utan att göra någonting nytt, men lyckas med att frälsa i princip alla i sin väg. Gammel-amerikansk döds med nerv ryms på den här strålande debuten. Kanske har "The Chills" inte gjort så mycket väsen av sig på den här sidan av atlanten, men med tanke på hur många årslistor som den hamnat på i staterna så lär detta faktum ändras.

7) Avenger - Bohemian Dark Metal
2012 års bandupptäckt? Tjeckiska Avenger (med en basist som även stämmer upp i legendariska och ultra-kvltiga Master's Hammer) har gjort svärtad döds sedan 1992, vilket tydligt hörs på "Bohemian Dark Metal". Att detta gäng gått mig förbi är både beklagligt och märkligt. För att tidigare delat musikaliskt gemensamma nämnare med Hypocrisy (de körde t.o.m. en cover på "Roswell 47" live under en tid), så är man nu ute på än svartare vatten. Står man ut med en bräcklig, tjeckisk sångare så belönas man å det gräddigaste av detta giv.

8) Deathspell Omega - Drought
Förvisso en EP, men Deathspell Omega dominerar vidare. Vid första anlyss (anblick?) ett rutinsläpp, men efter några spann inser man (som vanligt) djupet i den här fantastiska musiken. D.O. har en oefterhärmelig aura och lirar i en helt egen klass. Ibland är det lätt att bli borttappad, men den här musiken existerar inte för att blidka. Den existerar för att utmana.

9) Autopsy - All Tomorrows Funerals
Förra årets vinnare släppte i år en EP-samling där inledningsspåren är helt nyinspelade, varför plattan kvalificeras till min årslista. De "nya" låtarna är guld (även om "Mauled to Death" är en gammal tidigare oinspelad sång i ny kostym), som väntat. Hajar man inte Autopsys storhet så begriper jag inte vad man har att hämta i extremmetallen överhuvudtaget.

10) Paradise Lost - Tragic Idol
Paradise Lost gör ÄNTLIGEN en sån där platta som de behövt göra sedan.. ptja.. när då? När var P.L. bra på riktigt senast? Troligtvis är det Gregor Mackintoshs death metal-sidoprojelt Vallenfyre som stillat bandets metal-komplex och lagt fokus på att skriva tilltalande deppmusik istället. Det är ju trots allt den funktionen Paradise Lost ska ha.

Ghost



Om du vill ha ett mail från Papa Emeritus surfar du in på secularhaze.com och skriver i din epost-adress. Då uppenbarar sig en ny låt i märklig taktform.

Saxat från Blabbermouth
GHOST is putting the finishing touches its next studio album, due out in 2013 on Loma Vista Recordings, the new record label founded by Tom Whalley in partnership with Republic Records, a division of Universal Music Group. GHOST cult leader Papa Emeritus (rumored to be REPUGNANT/SUBVISION's Tobias Forge and his Nameless Ghouls have summoned Nashville-based Grammy Award-winning Nick Raskulinecz (DEATH ANGEL, DEFTONES, FOO FIGHTERS, RUSH) to produce this offering.

Årets plattor // Martin Gronert (The Dead and living)



Kiss - Monster
Störst, bäst och vackrast oavsett ålder och årtal. Om Beatles var större än Jesus så är Kiss större än evolutionen. Det är alldeles för mycket av allt och lite till. Sånt gillar jag!

Unleashed - Odalheim
Vikingarock. Kan det verkligen vara bra? Det beror på sättet man gör det på. Gör man det som Unleashed så kan det vara väldigt bra. Det märks redan på öppningsspåret. Perfekt att promenera till eller sitta fast på ett tåg med i rådande väderlek.

Marduk - Serpent Sermon
Ja, vad ska man motivera egentligen? Det är klassisk black metal som inte gör sig fin för någon i onödan. En objuden gäst vars obehagliga uppsyn tränger sig på en på det där magiska sättet som endast black metal kan.

Grave - Endless Procession Of Souls
Även om musiken Grave gör faller utanför det jag brukar fatta tycke för så är det ändå något med skivan som tilltalar mig. Ljudbilden som stannat lagom någonstans runt milleniumskiftet kommer fullkomligt till sin rätt. Jag får nästan lite Slaughter Of The Soul-vibbar ibland. Bara lite, men tillräckligt för att börja trumma på låren och stampa i golvet.

Eldrimner - Inom Förloppet Av Ett Liv
Jag hade nöjet att spendera en månad på turné med Eldrimners sångare Alexander Andersson. En sympatisk grabb som ger ifrån sig ljud som om han vore flera århundraden äldre än vad han är. Det är en eländig och grotesk liten sak bandet har knåpat ihop. Bästa spåret är Livsflykt. Och den titeln säger en del om tonen bandet sätter med sitt debutalbum.

Thåström - Beväpna Dig Med Vingar
Satt med knackligt internet på turné och försökte lyssna på Spotify när den kom. Att sedan passera Gdansk där jag hört rykten om att Pimme skrivit en del av låtarna gav en extra krydda till det hela. Som om Thåströms musik någonsin behövt mer substans än vad den har på stereon hemma i vardagsrummet. Särskilt Samarkanda och Smaken av dig har gått varma under året.

Graveyard - Lights Out
Örebro har en postlåda med mitt namn på. De har även metallsvenskan, slottet och Graveyard. Ja, de har faktiskt har faktiskt sina rötter här. Även om Hisingen Blues är snäppet vassare i mina öron så är färska Lights Out ändå ett tecken på att bandet är här för att stanna. Jag råkar dessutom veta att det råder kapprustningen bland Örebros retrorock-band i skrivande stund. Så vi har med stor sannolikhet mer kvalitativ rock att vänta från gnällbältet framöver.

The Hives - Lex Hives
Det kan inte vara bra för folk med stort ego att hyllas till höjderna varje gång de släpper en ny skiva. Men The Hives gör faktiskt det de gör väldigt bra. Så även denna gång. Det mesta låter som förväntat men det bjuds även på några överraskningar. Jag vill så gärna tro att Pelle har lyssnat på någon vinyl med Coffinshakers när han plockat fram basrösten i vampyrlåten My time is coming. Rösten som för övrigt låter överraskande bekväm för en kille som brukar sjunga i flera tonarter högre än vad rösten tillåter. Vem vet. Det är en grym skiva i alla fall.

Imperial State Electric - Pop War
Briljansen som ständigt gjorde sig närvarande med Hellacopters saknas, men spår som Back on main, Can't seem to shake it off my mind och Sheltered in the sand är värdiga arvingar. Avslutande outrot i Enough to break your heart liknar något ett par snubbar från Liverpool kunde ha gjort under sin storhetstid. Friskt vågat - hälften vunnet och bra som fan!

The Nomads - Solna
Rockrävarna i The Nomads hyllning till hemkommunen låter som Hellacopters, Thunder Express och Hives, om vart annat. Eller var det tvärt om? Miles away och 20 000 miles är bäst! Särskilt Miles away… och 20 000 miles.


2012 bjöd även på ett gäng släpp med värmländsk anknytning som jag tycker är värda att nämna… Det här är ju ändå Värmlands hårdrocksblogg.

Sparzanza - Death is certain, life is not, Eyes Wide Open - Revelations och våra bolagskollegor i The Scams - Bombs Away är alla bra prestationer som förtjänar en plats i klubben för inbördes beundran.

Konsert
Rammstein inför fullsatt Palais Omnisports de Bercy i Paris, andra kvällen, Jonas Åkerlund filmar för DVD. Den kvällen hänger kvar.

Årets plattor 2012 // Lennart Larsson




1. Testament - Dark Roots Of Earth
I min bok är Testament det enda av veteranthrashbanden som inte har släppt ett enda svagt album under 25 års tid. Med senaste given visar de återigen var skåpet står, och det med eftertryck! Den yngre generationen har mycket att lära från det band som idag bäst representerar Bay Area-thrashen!

2. Accept - Stalingrad
Efter återföreningen med Mark Torquillo på sång har Accept bevisat - både live och på skiva - att de är bättre än någonsin. De vinner enkelt VM i heavy metal med sin energi, spelglädje, sina fantastiska gitarrer och slagkraftiga refränger. Jag vill även passa på att slå ett slag för Herman Franks platta "Right In The Guts" som också kom 2012!

3. Biohazard - Reborn In Defiance
På comebackplattan med originalsättningen, och dessutom första studiogiven på sju år, visar Brooklyn-kvartetten hur man bäst varierar en svängig och tung mix av hardcore och metal. Jag gör vågen när de återigen har lyckats knåpa ihop ett helt gäng med riktigt starka låtar. Tyvärr har Evan Seinfeld (mannen som gav mig idén till att tatuera Dals Långed på magen) lämnat bandet efter det att skivan spelades in. Han återfinns numer i Attika 7, vars debutplatta "Blood Of My Enemies" aspirerade på en plats högt upp på min årsbästalista.

4. Kreator - Phantom Antichrist
Efter nytändningen i början av 2000-talet har Kreator gång på gång bevisat att de är Europas bästa thrashband. "Phantom Antichrist" är ytterligare en i raden av riktigt bra plattor från dessa tyskar, som i Mille Petrozza har världens argaste musiker.

5. Overkill - The Electric Age
Overkill levererar stenhård old school New York-thrash med Bobby "Blitz" Ellsworths karakteristiska sång som grädde på moset. De är ett av få veteranband som känns lika vitala som tidigare. Med denna käftsmäll visar de verkligen att gammal är äldst!

6. Kill Devil Hill - Kill Devil Hill
För varje lyssning har Kill Devil Hills debutplatta vuxit sig starkare och starkare, vilket har resulterat i att de enligt mig är årets nykomling och givna på topp tio. Musikaliskt handlar det om ganska laidback metal/hårdrock men med ett sjuhelsikes driv och riktigt starka låtar. På papperet är det Vinny Appice och Rex Brown som borgar för kvalité men för mig är det sångaren Dewey Bragg som är den verkliga stjärnan!

7. Adrenaline Mob - "Omerta"
Adrenaline Mob är en ny supergrupp med grymma musiker som faktiskt lyckas med konststycket att fokusera på starka låtar!

8. Pro-pain - "Straight To The Dome"
Produktiva New York-gänget Pro-Pain levererar på "Straight To The Dome" ytterligare en dos pang-på-rödbetan-hardcore-influerad-metal. Jag gillar verkligen deras energi och driv! Det bjuds på den ena käftsmällen efter den andra fram tills avslutande "Zugabe", som är en riktig pop-punk karamell som klistrar sig fast i minnet.

9. Running Wild - "Shadowmaker"
Running Wilds comebackplatta hamnar på min topplista över årets skivbesvikelser men den är ändå tillräckligt bra för att hamna på min årsbästalista. För att citera Rose Tattoo "Rock'N Rolf is King"!

10. Candlemass - "Psalms For The Dead"
Även om "Psalms For The Dead" långt ifrån är den bästa platta Candlemass har släppt under 2000-talet är det ett värdigt avslut från ett av Sveriges genom tiderna bästa metalband! Jag önskar dock att det hade varit Mats Levén som hade hanterat micken på svanesången!

Bubblare:
Red Lamb - "Red Lamb" (Ja Jonathan du läste rätt. Jag gillar den plattan!)
Rage - "21"
Doro - "Raise Your Fist"
Prong - "Carved Into Stone"
Dublin Death Patrol - "Death Sentence"

fredag 14 december 2012

Årets plattor // Jesper Löfvenborg, recensent NWT och svärtad Wåxnäs-konstnär


Topp tio är hämtat från min lista i Nya Wermlands-Tidningen, men eftersom 2012 varit ett fantastiskt musikår med mer skivköp än på länge listar jag ytterligare tio mästerverk. Tio mycket starka utmanare som av olika anledningar föll vid målsnöret och motvilligt fick täljas bort.



Album

1. Converge – All we love we leave behind
Ett expanderade universum där galenskap samsas med själsro.

2. Neurosis -  Honor found in decay
En genrearkitekts dystopiska landskap.

3. Marduk – Serpent sermon
Gammal är äldst. Hail Marduk.

4. The Secret – Agnus dei
En bockspark i skrevet från den italienska stöveln.

5. Tragedy – Darker days ahead
Lite mer metal, fortfarande jäkligt punkigt.

6. Deathspell Omega – Drought
Kvalitetsstämplad fransk black metal

7. Amenra – Mass V
Ett svårartat mästerverk i fyra akter.

8. Nile – At the gates of sethu
En distad egyptisk historielektion från den amerikanska södern.

9. Nachtmystium – Silencing machine
Stiltypisk amerikansk black metal när den är som bäst.

10. Alcest – Les voyages de l’âme
Årets vackraste själsliga resa.

11. Mgla – With hearts toward none
Ännu ett fantastiskt band från den polska metal-dynastin. Melodiös och lättlyssnad black metal i stil med senare Watain, men samtidigt lika svart och hotfullt som Kattla vid läggdags för en femåring.

12. Asphyx –Deathhammer
Ett skolexempel på krossande dödsmetal. Så kraftfull att granit blir till puder redan under öppningsspåret. Jag faller pladask och tar gärna en bedövande lavett från holländarnas Deathhammer.

13. Black Breath – Sentenced to life
En frustande Entombed-hybrid som insett att Stockholmskungarna är den naturliga måttstocken att utgå ifrån. Som ett par välanvända favoritjeans. Skitiga, men ge fan i att tvätta dem.

14. Kreator –Phantom antichrist
Mille & co är en ostoppbar maskin, smått legendarisk. Det låter Kreator och jag hakar på tåget och sjunger om jordens undergång.

15. Degial – Death’s striking wings
Unga Uppsala-killar med känsla för ondskefull death metal. Mycket skit under naglarna och en symbolvärld som gör storebror stolt… Kräver ett par spinn för att sätta sig, men sen är det fest i old school-själen.

16. Tiamat – The scarred people
Johan Edlund skiter i vad du tycker och kör varken på vänster eller höger sida utan klipper streck likt Pacman. Vackert, ösigt, vemodigt och synthigt i en enda röra. En röra som får mig att trycka på repeat, vill bara ha mer.

17. Gojira – L’enfant sauvage
Fransmännen fortsätter att utvecklas, blir bara bättre för varje skivsläpp. En smart produktion med nyanser och möjligheter till multipla aha-upplevelser. Varje lyssning leder till en ny upptäckt. Spännande likt ett vithajssaffari.

18. Strife – Witness a rebirth
HC:n lever och 90-talsklassikerna One truth och In this defiance har fått en värdig uppföljare. Välkommen till Sverige 2013, jag väntar i stormens öga redo att dyka i ett hav av mosh.

19. Baroness – Yellow & green
Lite poppigare än den röda och den blå, men det mesta är intakt. Fantastiskt snygg vinylutgåva, fantastiskt bra liveframträdande (Debaser Slussen, Stockholm) och framförallt, fantastiskt bra musik.

20. Ofermod – Thaumiel
Den misantropiska ondskan puttrar tillsammans med ortodoxa kosmosidéer mer skruvade än fusilli. Man kan inte fatta allt, likförbannat skitbra och ett av Sveriges bästa black metal-band.

Konsert
Tragedy, Triple Rock Minneapolis. Premiär för nya plattan, tajt lokal, svår mosh och mer svenska punk-tishor än vad du ser på ett år i Karlstad.

Bottennapp
Lamb of God – Resolution. Fallet började efter sista ackordet på Killadelphiaturnén 2005. Nu är botten nådd. Noll rivighet och hundra procent polerad groove-opepp. Tur att de levererar mangel live.

Årets låt
Agalloch – Faustian echoes. En hel platta i en låt. Över tjugo minuter eftertänksam ekologisk black metal.

2013, bland mycket…

Satyricon
Damien
Hatebreed
Carcass
Kvelertak
Entombed
Inferno Festival, Oslo