Slayer!

Just nu i hårdrockssoffan

Dio, Butler, Appice och Iommi skär Wacken i bitar. Recension i NWT på fredag. Där avhandlas även Downs nya DVD - Diary of a mad band samt Kid Rocks nya platta.

Helgen som gick

I fredags somnade jag i soffan. Inget releaseparty för Big Balls Compilation alltså. Antar att Torture Division var bra och alla var packade.

I lördags var det dags för Invasion/Gehennah/Impaled Nazarene i Rockbaren. Vad jag tyckte om det kan ni läsa EXAKT här.

Knastret är fyra Billy Idol-vinyler fattigare och Tradera är en Killing Joke-vinyl mindre. Ahhhh, vinyler. Härlig känsla.

Jaghar just recenserat Downs nya dokumentär/liveplatta Diary of a mad band (Roadrunner/Warner). Den recensionen och mycket annat går att läsa i NWT på fredag.

Old school in i benmärgen

NWT på nätet sover - här är dagens recension av Big Balls Metal Compilation

Rubrik: Old school in i benmärgen

Big Balls Metal Compilation
Betyg 4

Fredrik Färninger och Mats Lindström har känsliga spröt. Att ge ut en samlingsskiva med hårdrocksband från nästintill uteslutande Värmland i en tid när hårdrocksklimatet fullkomligt kokar över av hetta är en strålande idé. Att satsa på en ickekommersiell produkt som snarare blickar tillbaka än zoomar in horisonten är vågat.

Big Balls Metal Compilation lämnar ingen plats för mesiga toner. Det här är old school ända in i benmärgen. Skitigt, våldsamt och gröpt ur de urbrända resterna efter partyt Exodus, Metallica och Slayer påbörjade 1982.

Så långt ifrån Avenged Sevenfold och Disturbed man kan komma alltså.

Den yngre generationen, i det här fallet representerad av min yngste son, viftade irriterat bort hela klabbet som oväsen och knallade taktfast och hämtade ett artilleri av klassiska NWOBHM-kompositioner istället. Domen från familjens härdade treåring var alltså stenhård.

Åklagare, domare och bödel på samma gång. Exit direkt.

Men vad vet han? Det här är en samling för de som var med när Bay Area inte bara var en trist förortshåla och för dem som vågar blicka utanför bruset av band som spelar mer för pengarna är för att det känns bra i själen.

Tolv låtar. Idel sprängstoff.

Invasion skriker Nuclear atomic war och låter som Nuclear Assault på klassiska Game over. Oj, oj, oj vilken nostalgismäll. Och rakt i nyllet dessutom.

The Law åker tidsmaskin och landar som förband i just Bay Area. Gary Holt sitter på scenkanten och tittar tårögt på när bandet moshar sig igenom fräsiga High on power.

Damien hämtar syre från många håll och med en dånande The Prodigy-bas kryddar de sin utmärkta The Storm till att bli stekhet.

Moshpit har enligt pressreleasen gjort ett musikaliskt lappkast. Grattis säger jag. Utmärkta Everlasting har ett makalöst driv och jag vill bara höra mer, mer, mer.

The Generals låter i Nothing´s Claimed som de borde ha gjort på sin debut. Råare och mer levande. Precis som de gör live.

Torture Divisions besättning tjänstgör till vardags i redan etablerade akter och har därför ett litet, men ändå märkbart försprång. Inte konstigt att deras Bring on the corpses enkelt sorteras in bland årets grymmaste alster. Fläckfritt, och makalöst häftigt, som vanligt från den här trion.

Sex utropstecken. Sex strax efter.

Inferior, Brute, Olaga Hot, Haddock, Karensdag och Abacorn simmar tryggt i kölvattnet. Även om flera av akterna är nya namn för mig känns det som att de står på toppen av sin prestanda.

Jonathan Strandlund

Big Balls Metal Compilation Releasefest på fredag

I morgon onsdag frångår vi alla regler som finns på NWT:s nöjesredaktion. En extra lång cd-recension mitt i veckan. Hur ska folket kunna ta till sig denna utsvävning?

Alla kommer nog att överleva.

Så varför denna regelbrytning då? Big Balls Metal Compilation släpps ju på fredag. Och för att inte behöva trängas på de vanliga recensionssidorna på fredag så klingar det metal mitt i veckan alltså.

Som ni ser på bilden ovan så kommer några av banden att lira på releasepartyt som äger rum i Rockbaren på Nöjesfabriken nu på fredag. På Facebook har Svetser´n från Karensdag påmint sina kompisar inte bara en gång utan TRE att Karensdag går på redan kl 21.00.

Så skippa avancerad förfest och masa er iväg till Rockbaren tidigt. Avslutar gör Torture Division.

Ola på MetalClub hälsar att biljett till fredagen även gäller som inträde på lördag då Impaled Nazarene lirar. Man får ett armband och kan alltså leka festival för sista gången i år. Uppstyrt till max alltså.

BILJETT KÖPER DU EXAKT HÄR

När du har kollat på det här klippet så finns ingen återvändo. Det blir en tvådagars i helgen.

Rock´n roll children

Samtidigt som jag skriver det här håller I-Tunes som bäst på med att förvandla spåren på nya Dio-liveplattan Donington UK Live 1983 & 1987. Jag själv sitter smetad på väggskåpen i köket. HERREJÄVLAR vilken liveupptagning. Det låter hur mäktigt som helst och jag har bara hunnit med The Last in Line från den senare av de två inspelningarna. Det blir en lång kväll.

Smaskigt att få med laminerade backstagepass från båda spelningarna. Nyproducerade naturligtvis, men ändå.

Sista skräckbilden från årets Halloweensession. Lillebror testar hur det skulle kännas att vara omslagsmodell för en norsk black metal-demo i slutet av åttiotalet. EVIL.

Veckans fynd. Misfits-tischa lagom till JR den äldre på Röda Korsets second hand i Karlstad. Trettio pistoler = värt.

Veckans spökkrönika

Eftersom NWT:s webbredaktion tydligen är i viloläge så kommer här min krönika från i fredags.

Rubrik: Män i masker fascinerar

Kiss och Alice Cooper var först. Mask på och massmedial uppmärksamhet andra bara kunde drömma om. Idag är mystiken borta. Stanley och Simmons visar sig öppet utan smink och Vincent Furnier lirar golf med ex-presidenter.

Slipknot tog upp stafettpinnen och maskerade sig i skrämmande gummimasker. Ett nytt band med en aura av spänning var fött och höll hårt på imagen tills sidoprojekt krävde att maskerna togs av. Puts väck med spänningen alltså.

I senaste numret av Sweden Rock Magazine visar norska Dimmu Borgir upp sig i sin fulla prakt. Hippa Los Angeles firman Junker Design har slöjdat fram helt hysteriska scenkläder med betar och horn som snarare för tankarna till Gandalf och Sagan om ringen än black metal. Effekten är knappast skrämmande men dock tämligen effektfull.

Här intill recenserar jag även brittiska Cradle of filth. Ett band som även de fixar och donar med frisyrer, kontaktlinser och kläder. Inte speciellt häpnadsväckande men med en diabolisk inramning av historiska skräckinslag hankar de sig fram hyggligt. I alla fall i mörker, Cradle of Filth i dagsljus gör ingen glad.

Skrämmande är dock svenska bandet Ghost. De rör sig i ett dunkel av mystik och knappt någon vet vilka som döljer sig bakom munkkåporna. Frontmannen är dödskallesminkad och bär en biskopsmössa medan resten av medlemmarna liknar kolsvarta skuggfigurer.

Ghost lirar långtifrån dyster musik. De snubblar snarare runt i ett poplandskap med förgreningar i sjuttiotalsmyllan. De diaboliska texterna höjer dock konceptet till skyarna och hajpen har inte låtit vänta på sig. Ghost har blivit en snackis med en minimal budget.

Alla. ALLA. Hyllar Ghost. Bloggare, tidningar, radio och TV. Jag surfar själv med på tsunamivågen och håller deras fantastiska album Opus Eponymous som ett av årets bästa och i tisdags morse satt Fredrik Strage på bästa morgonsändningstid och pratade varmt om fenomenet Ghost i TV4.

Det hänger alltså inte på hur dyra attiraljer man köper på sig utan så länge ett bands identitet är en välbevarad hemlighet är succén intakt. Tyvärr är det bara en tidsfråga innan världen vet vilka som lirar i Ghost. Och då förlorar vi tyvärr ett diskussionsämne och får nöja oss med enbart musiken. Igen.

Jonathan Strandlund

Big Balls

Idag kom den. Samlingen som hela metalSverige har väntat på. Big Balls Production bjöd in gräddan av värmländska hårdrockare samt Torture Division för att spela in en varsin låt. Resultatet fick EXAKT två minuter och tjugosju sekunder i stereon. Sedan gick min yngste son och hämtade Judas Priests Ram it down istället. Dåligt betyg från den yngre generationen alltså.

Jag själv laddar in den i paddan och lyssnar under veckan som kommer istället. Jag tror att JR inte har riktigt koll på läget.

Mer om Big Balls senare alltså.

Helloween / Halloween part II

Hårdrocksbloggen fortsätter att vara en tvärsnittsdokumentär av gångna helgens skräckfyllda händelser.

Efter pumpaskärandet var det dags att plocka fram mumiedräkten. Starkt inspirerad av Eddie i konvolutet till extremt klassiska liveupptagningen med Iron Maiden skulle A snurras in i farmors strimlade lakan.

Sagt och gjort. Let the madness begin.

Världens starkaste verktyg/vapen - pennan!

E testar Ronnie James Dios patenterade Evil Horns John Lennon style fast bakvänt = stark provokation i United Kingdom.

A har koll på hur man kastar förbannelser.

Hårdrockare från 2007, klassisk vinyl från 1987.

En hyllning till Eddie.

Vad gör man om grannarna säger "bus"? Lägger en skräckteckning i brevlådan såklart.

Förvandlingen är genomförd. Eddie redo för att länsa godisskålarna.

Soundtrack till ombytet: Alice Cooper - Killer

Omslaget jag inte trodde skulle komma

Men nu är det här. Hank von Helvete och ordet "Cornelis" på samma omslag. Till C-Up. 2010. Otippat. Men kul.

Helloween / Halloween

Hårdrocksbloggen förvandlas helt plötsligt till köksbordsrapporteringsställe. Amerikanskt köpmanifest AKA Helloween står inför dörren och då ska man gröpa ur pumpor och snitta evil eyes och skrämmande munnar. Premiär idag. Aldrig gjort tidigare.

A och E var eld och lågor och på skivtallriken försökte Kiske & Co överrösta jublen kring köksbordet. I want out sjöng tyskarna. Den ska skratta, tjoade grabbarna.

Klassisk vinyl. Tillskuren pumpa lurar i bakgrunden. Till vänster väser Ghost förbi och höjer ytterligare den världsomfattande hype som fortfarande ångar på.

Pumpans förebild.

Vinyl från 1987. Hårdrockare från 2005. Pumpa från 2010.

Ha ha ha ha ha!!!

Veckans recension

Efter förra veckans hysteriska teckenantal i NWT är morgondagens bidrag tämligen blygsamma i jämförelse. Mastermind av Monster Magnet är betygsatt. Varken mer eller mindre.

I morgon fyller Metal Club nio år och har kalas tillsammans med Unleashed och Vomitory i Rockbaren på Nöjesfabriken.

Detaljer finner man här

Och skulle dina trumhinnor av någon anledning vara redo för mer massage så lirar Sister Sin på lördag kväll. Samma lokal. Samma arrangör.

Mer info här

Ghost - The Hype

Martin Carlsson tycker så här om Ghost och sällar sig alltså till hypetsunamin efter Opus Eponymous skälvande uppenbarelse. Själv rider jag fortfarande på vågen och väntar ivrigt på vinylen.

Nicke Andersson all week long

I tisdags somnade Nicke Andersson på soffan. Ingen intervju alltså. I onsdags blev det fuck-up med tiden så först 22.15 fick vi kontakt. Resultatet av vårt kvällssamtal finns här

I fredags var det showtime för Imperial State Electric på Tempel i Karlstad. Vad jag tyckte om den spelningen kan ni läsa här.

Veckans skivrecensioner i NWT

Ghost

Dawnbringer

OKEJ - Heavy Metal for the kids

OKEJ - 80-talets största poptidning.

Nu är den här. Boken om min uppväxt. OKEJ var något man köpte varje nummer av. Hela tiden. Blod, tuttar och musik. Det var vad som gällde när det skulle göras musiktiding på åttiotalet.

ALLT visades i OKEJ. Missade man ett nummer var man hopplöst efter.

WASP, Iron MAiden, Mötley Crue, Kiss, Scorpions, Ozzy och alla de andra trängdes med dåtidens popstjärnor. Boken är smetfull av metal och ungefär lika mycket av Lena PH, samantha Fox, Herreys och Carola.

Gillar du hårdrock och växte upp på åttiotalet är det här en nostalgitripp utan dess like. Titta på bilderna nedan, sluta dregla och ge dig iväg till bokhandeln.

Blackie Lawless skrevar loss. Lite väl mycket kanske.

Första bilden på Paul Stanley utan smink. I OKEJ naturligtvis.

Alice Cooper på tronen.

Två glada förordsskribenter. Joacim och Oscar från Hammerfall.

Gör man så här blir man diskuterad i SVT:s Svar Direkt.

Heavy Metal

BBQ på gång!

KISS Live - notera det legendariska kanonröret på stridsvagnen Eric Carr satt på.

Titta efter den här i bokaffären.

I wanna ROCK!

Simmons beraättar sin familjehistoria.

Iron Maiden redan på DiAnnos tid. OKEJ var med från början.

Phil Lynott var tidigt en stor stjärna i Sverige.

Ullevi 1984 Monsters Of Rock.

THRASH Metal, vad var det? OKEJ berättade för alla hårdrockare vad det nya från USA var. Tack.

Högtidsbilder var obligatoriskt i OKEJ.

Ozzy kokar i laboratoriet.

Stödgala inom hårdrocken. Som tydligen aldrig användes.

Tommy Lee och Vince Niel i Stockholms skärgård.

Welcome to the jungle - OKEJ snappade upp GNR tidigt.

Det följer med en stor poster på Angus Young.

Metallica med moppemustascher.

Snusk med WASP.

God Jul önskar Chris Holmes och Blackie Lawless.

Kanske den roligaste bilden i hela boken. Accepts klassiska sättning och en häst. Fantastiskt.

Back in the saddle

Mina hjältar rör på sig igen. Läs allt om kungarnas återkomst till scenen HÄR. Bandbokare UNITE. Boka, boka, boka.

Hello from the gutter

I morgon i NWT: Två reccar och krönika.

Här: Inte så mycket

Mordbrand eldar på

Björn Larsson - Cheif Rebel Angel i Karensdag och The Law - har ett nytt flammande projekt. Mordbrand levererar i samklang med sitt namn sotig jävla death metal utan tjafs. Det luktar Autopsy lång väg.

Kila in här och lyssna.