1. Black Breath – Sentenced To Life
Det drivet, manglet och svänget som Seattle-konstellationen uppbringar i en magisk mix på denna deras andra giv förtjänar inget annat än meningen ”JÄVLAR VA BRA!”.
Med tanke på min hardcore-ådra som allt jämt bultar antar jag att det är just det punkiga i kombination med flörten till världens bästa stockholmsdöds som gör mig så fruktansvärt uppspelt. Helt enkelt en oslagbar hybrid som förtjänar en större plats bland årets plattor.
2. Kreator – Phantom Antichrist
När jag en kall augustikväll på Wacken Open Air stod och bevittnade Kreator sa kamraten vid min sida plötsligt ”det låter ju som Slayer”. Och det gjorde det faktiskt. Dock var det inte nödvändigtvis soundet, stilen eller låtarna. Snarare var det känslan. Den där sköna känslan som infinner sig när någonting är jävligt bra. När thrash låter som om jag överväger att aldrig mer lyssna på en annan genre. SÅ jävla bra är Phantom Antichrist.
3. Unleashed – Odalheim
Sverige levererar dödsmetall av absolut världsklass år efter år. Årets bidrag är Unleashed. Efter första lyssningen hade jag en stark lust att hugga ved. Dra de slutsatser du vill av det faktumet.
4. Biohazard – Reborn In Defiance
”State Of The World Adress” är ett av de album jag spelat mest någonsin och Biohazard var tillsammans med Life Of Agony, min inkörsport till hård musik under tidigt 90-tal. Reborn In Defiance står sig alldeles utmärkt i jämförelsen och jag hoppas att de fortsätter att leverera i många år framöver. Det är alldeles för lite hockey-körer i dagens metal!
5. Turbonegro – Sexual Harassment
Hur lätt kan det vara att vältas in i Turbonegro och placeras i Hanks gigantiska pjucks? Jag vet inte, men jag misstänker att det krävs en uppsättning rejäla ballar och en ännu större buk. Herr Sylvester är dock hur bra som helst och det kan inte finnas en Jugend därute som är missnöjd. Det känns som om Turbonegro kan vara tvungna att gå tillbaka några år för att passa Sylvesters råare stämma, vilket är en positiv sak enligt mig. Ett steg mot en Ass Cobra-vibe hade inte gjort något på nästkommande alster.
6. Graveyard – Lights Out
Om man lagar till en uppföljare av den här kalibern till Hisingen Blues så förtjänar man en plats på årslistan. ”Lights Out” är inte nödvändigtvis bättre, men den är jävligt bra.
7. Napalm Death – Utilitarian
Rens! Jag blir aldrig besviken på grindkungarna från Birmingham. Efter 15 album så vet man vad man kan förvänta sig, rens.
8. Danko Jones – Rock And Roll Is Black And Blue
Det känns som om Danko har skrivit låtar på rutin i några år nu. Även om ”Rock And Roll Is Black And Blue” inte är i närheten av exempelvis ”Born A Lion” så är det ett steg i rätt riktning. Albumet är mer homogent och produktionen är råare än på länge.
9. Raubtier – Från Norrland Till Helvetets Port
Jag har varit ett fan sedan den dagen jag hörde låten ”Achtung Panzer” för första gången. Det var 3 år sedan och krigsmaskinen har nu växt sig starkare än någonsin. ”Låt Napalmen regna ner, bränn ner hela världen, låt napalmen regna ner, all lycka på färden”. Argt, ondskefullt, genialiskt. Allt med glimten i ögat.
10. The Scams – Bombs Away
Det är jävligt svårt att inte tycka om The Scams. Det är denna sortens musik som alla hårdrockare uppskattar. Det är universal-hårdrock. Det är svinbra.
Skuggorna:
Grand Magus – The Hunt
Meshuggah – Koloss
Testament – Dark Roots Of Earth
Sideburn – IV Monument
God Seed – I Begin
Devin Townsend Project – Epicloud
Candlemass – Psalms For The Dead
Karlstadband som har nytt släpp på gång:
The Generals
Invasion
Damien
Inferior
The Dead And Living
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar