1. Paradise Lost - Tragic Idol
I mitt hem har Paradise Lost varit husgudar sedan början av nittiotalet. Därför är det också självklart att de toppar årslistan när de nu släppt sin bästa skiva sedan “Draconian Times” 1995. Detta är så bra att orden tar slut. Få band har så säreget sound att man genast känner igen bandet när första tonen klingar genom högtalarna – Respekt!
2. Witchcraft – Legend
Hade sniffat lite på Witchcrafts musik tidigare och gillat det lilla jag hört. Så helt plötsligt släpps “Legend” och jag blir fullkomligt golvad. Vilka låtar, vilket sound och vilken sång! Helt klart årets största och mest positiva överraskning. Ritar helt klart om den svenska musikkartan.
3. Rush – Clockwork Angels
Rush är och förblir ett av hårdrockens mest intressanta band. Många äro de som säger sig digga deras musik, men jag räknar dem ändå till band som måste anses som tragiskt förbisedda av den stora massan hårdrockare. När Neil Peart, Alex Lifeson och Geddy Lee skapar musik uppstår en magi som inga andra band lyckas med. Konceptskivan “Clockwork Angels” är en skiva som tar lite tid och definitivt måste få det, den är värd sin väntan. Magiskt bra!
4. Accept – Stalingrad
Sedan nye sångaren, tillika amerikanen, Mark Tornillo klev in i det tyska kollektivet har saker och ting styrts upp till det positiva. Där Udo mest levererade det han förväntades så har Mark istället axlat rollen som både fanbärare av det klassiska och samtidigt infört något nytt i Accepts musik. Jag vågar som gammal fan påstå att Accept aldrig varit bättre än vad de är just nu. Hade någon sagt till mig runt år 2005 (när Udo valde att inte satsa på nytt med sina forna bandkamrater) att Accept kommer vara ett av de mest vitala banden om sju år – hade jag troligtvis svarat med ett stort asgarv! Tänk så fel man kan ha ibland...
5. Testament – Dark Roots of Earth
Testament är thrashens mest pålitliga band! När Chuck Billy och co. inte är på humör så är de ändå ruggigt bra och när de som på nya plattan “Dark Roots of Earth” är på ett hiskeligt spelhumör ja då jävlar...Testament är ett av få thrashband som förstått att genren står och faller med att ha medryckande låtar och etsande refränger. När thrashmetallåtar inte hugger tag i en direkt, ja då faller liksom hela systemet och Testament ett av få band som fattat det. Därför är de ihop med Megadeth det mest pålitliga man kan få inom thrashmetalgenren numera. “Dark Roots of Earth” är sprängfylld med bredbenta hits med blytunga och saftiga refränger – det säger liksom allt!
6. Graveyard – Lights Out
Att följa upp en platta som tokhyllade “Hisingen Blues” kan inte ha varit lätt, därför är det ännu mer respektingivande när de här kommer med en uppföljare som är ännu bättre än sin föregångare. Här har de än mer utvecklat sitt sound och sitt underbara låtsnickeri och skapat ett hantverk som håller från start till mål. Graveyard pallade trycket!
7. Stone Sour – House of Gold & Bones Part 1
Corey Taylor och James Root närmar sig alltmer sitt ordinarie levebröd i Slipknot med sin musik i Stone Sour. Den tunna linjen mellan banden har aldrig varit tunnare och i brist på något nytt från Slipknot kommer snart Stone Sour ha god potential att komma ikapp och gå om. På nya konceptplattan, som får sig en uppföljare redan i vår, brottas starka låtar med varandra trots att de snyggts vävts ihop i produktionen. Bandets vassaste verk och som definitivt kommer ta dem närmare tronen. Inom något år är detta bandet som kommer toppa affischerna på festivaler som Metaltown och Getaway. De har tagit sig mot toppen och kommer definitivt att stanna där.
8. Europe – Bag of Bones
Europe gjorde en välkommande rekonstruktion av sitt fornstora jag 2004, det var det bästa beslut de tagit på kanske rent av hela sin karriär. Bort med hårsprayen och kajalen och in med plattång och blytunga bluesriff. Vips så hade det gamla melodiösa hårdrocksbandet fått sig en betydligt mer passande kostym och vi är redan nu framme vid fjärde studioskivan sedan nystarten och dessutom det bästa dem gjort på riktigt många år. Att de numera trivs mer än någonsin med sin tillvaro är något som musiken verkligen förmedlar.
9. Unisonic – Unisonic
Det var nog fler än jag som inte trodde att det var möjligt att få höra det äkta Helloween igen – alltså det där det är Kai Hansen som står vid just Michael Kiskes sida. Därför är det extra kul att Unisonic bjuder in till precis det som den våta drömmen bestod av. Här blandas hårt med mjukt och ledstjärnan är såklart grymma melodier och högklassig sång. Kiske visar än en gång varför han är en av hårdrockens största sångare. Här är grabben som tar tonerna rätt men ändå har karisma och power i sin röst.
10. Tiamat – The Scarred People
Redan på förhand så trodde jag att Tiamat var givna för toppskiktet på årslistan. Men med årets benhårda konkurrens i kombination med att den är sent släppt på året (man behöver lyssna ännu mer på den) gör att den hamnar sist på tio i topp listan. Som vanligt är de förföriskt friska i sitt lir och nya gitarristen Roger Öjersson bränner av några av årets absolut snyggaste gitarrsolon. Fråga mig om ett år och jag är säker på at jag skulle vilja revidera listan och plocka upp den några snäpp.
5 Bubblare som inte nådde riktigt ända fram:
Imperial State Electric – Pop War
Primal Rock Rebellion – Awoken Broken
Cancer Bats – Dead Set on Living
Candlemass – Psalms for the Dead
Prong – Carved Into Stone
Kolla gärna in Daniels blogg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar