2010 - Enligt Pär Gäfvert, Chief screamer Damien

Norma Jean - Meridional
En ny ”Gutter phenomenom” anno 2010.

Bring Me The Horizon – There is a hell, believe me I’ve seen it. There is a heaven, let’s keep it a secret
Estetiskt vackert välproducerat.

Parkway Drive – Samsara
Inte ett dåligt spår.

Kvelertak – Kvelertak
Norge goes rock n roll hardcore.

First Blood – Silence is betrayal
Soundtrack to the end of the world.

Comeback Kid – Symptoms and cures
Sing along. Grymma körer, underbara slingor.

Alexisonfire – Dog’s blood
Förvisso bara en EP men det räcker.

High On Fire – Snakes for the divine
Grymma nyanser. Snabbt. Snyggt. Argt. Kraftfullt.

The Ghost Inside – Returners
Catchy melodic hardcore.

As I lay dying – The powerless rise
Cliché men håller gott.

Helix - No rest for the wicked.

När Walking the razors edge gick varm i mitten av åttiotalet så kollade jag även in Helix föregångare skarpt. Men det blev aldrig någon affär, tyvärr. Igår, knappt trettio år efter sin release, dök den upp i en julklapp från min underbara fru som har järnkoll på mina laster. Oj, vilken platta. Fläckfri rakt igenom.

2010 - Enligt Mattias Pils Nilsson, Metalborgen Skåre



1. Grand Magus "Hammer of the north" - finner det mesta jag önskar i detta stenhårda hammarslag!

2. Sabaton - Coat of arms

3. Soulfly - Omen

4. Bad Religion - The dissent of man

5. High On fire - Snakes for the divine

6. Watain - Lawless darkness

7. Over Kill - Ironbound

8. Iron Maiden -The Final frontier

9. Onslaught - Sounds Of Violence

10. Wallof Sleep - When Mountains Roar

2010 - Enligt Martin Magnusson, Damien

Parkway Drive – Deep blue
Från Australiens soligaste surfarparadis kommer årets bästa skiva. Varierande arrangemang som förnöjer och skivans bästa låtar finns både i början, i mitten och i slutet.

Bring Me The Horizon – There is a hell, believe me I’ve seen it…
Surfar man runt lite på nätet så får man intrycket av att 90-talisterna inte är överförtjusta i BMTH:s utveckling från första albumets deathcore till detta tredje albums mer experimentella och innovativa metal. Själv är jag av diametralt motsatt åsikt. Första plattan innehöll ett fåtal lyssningsvärda spår, andra plattan några fler och 2010-års ”There is a hell…” är gruppens hittills mest helgjutna. Fler ur min generation verkar dessutom hålla med.

Ghost – Opus eponymous
“Nu ska vi höra om detta verkligen lever upp till hypen” tänkte jag och la in skivan i min spellista på Spotify. Sedan gick skivans nio låtar på repeat hela kvällen. Vinylutgåvan är ett måste!

Khoma – A final storm
I våras snurrade den här skivan nästan oavbrutet under några veckor. Sedan dess har den tyvärr blivit liggande till förmån för nya släpp men när jag plockade fram den häromdagen förstod jag varför jag lyssnade så mycket i våras. Given på topp 5.

First Blood – Silence is betrayal
Försenad, efterlängtad och fylld till brädden med högkvalitativ, politiskt orienterad och jävligt förban-nad metalhardcore. Kanske någon låt för mycket men det är en petitess i sammanhanget.

As I Lay Dying – The powerless rise
Känns i viss mån som en upprepning av tre år gamla ”An ocean between us” men det ska å andra sidan inte ses som något negativt. AILD är veteraner inom metalcore och vet utan tvekan vad de sysslar med. Till nästa skiva vore det ändå spännande om bandet bytte ut producenten Adam D för att pröva något nytt.

Bad Religion – The dissent of man
Gammal är äldst brukar man ju säga. I mångas öron har Bad Religion förmodligen givit ut samma ski-va de senaste 16 åren. I mina öron har de 2010 givit ut sin bästa skiva på 16 år.

Kvelertak – Kvelertak
Med ett sound som för tankarna till en blandning av några av Norges bättre band (Turbonegro, Glueci-fer och Satyricon) kan man knappast misslyckas. Addera därtill texter på norska och titlar som ”Mjød”, ”Blodtørst” och ”Offernatt”. Succén är given.

High On fire – Snakes for the divine
Ett band som öppnar sin skiva med en drygt åtta minuter lång låt förtjänar respekt. När låten i fråga dessutom är fantastiskt bra och resten av skivan även den håller hög klass så kan det inte bära annat än raka vägen till topp 10.

Comeback Kid – Symptoms + Cures
Skivans tredje spår, ”GM Vincent & I”, är skäl nog till att den här plattan finns med på listan. Lyssna och förstå!

Tom G Warrior vs Kocklandslaget

Dagens citat står familjens minsta man för.

"Mamma, varför har han en stekpanna i handen?"

2010 - Enligt mig själv

NWT:s webbredaktion sover så min årsbästa kommer här på bloggen istället

----

2010

Aldrig har en skivlista varit så jämn. Det var målfoto, juryöverläggning och avslitet hår på de fem översta. Så hårfint var det.

Åttiotalsinspirerad heavy metal med Dawnbringer, bråkig och råbarkad metal från High on fire, avgrundskross i händerna på svenska Watain, überhype från kusliga Ghost och skrubbsår i form av rock´n roll så nedstämd och svängig att Chuck Berry framstår som stel. Kvelertak, stryptaget från Norge, fällde mig direkt.

Förutom att Nicke Andersson inte kvalade in på topp fem ser jag tiondeplatsen som en riktig outsider. Bring me the horizon vände upp och ned på mitt liv den vecka There is a hell, belive me I have seen it, there is a heaven, let´s keep it a secret recenserades. Jag fattade inte storheten i myllret.

Nu vet jag bättre och ser framtidens metal i bandet. Sent ska experterna vakna.

Har ni inte skrivit önskelistan än så är Snakes for the divine i vinylutgåva ett hett tips. Eller varför inte Opus Eponymous i lila vinyl. Men skynda på, den är redan en eftertraktad raritet.

Kvelertak – Kvelertak

Ghost - Opus Eponymous

Watain – Lawless darkness

High on fire – Snakes for the divine

Dawnbringer - Nucleus

Imperial State Electric – Imperial State Electric

Killing Joke - Absolute dissent

Iron Maiden – The Final frontier

Treat - Coup de Grace

Bring me the horizon - There is a hell, belive me I have seen it. There is a heaven, let´s keep it a secret

2010 - Enligt Gustav Bådagård

High on Fire - Snakes for the Divine
Megaröj i Motörhead-anda. Årets tuffaste, kanske?


Kvelertak - Kvelertak
Black hardcore? Norsk käftsmäll.

Säkert! - Facit
Sveriges bästa texter räcker långt, väldigt långt.

Bison B.C. - Dark Ages
Naturlig fortsättning på grymma Quiet Earth, mosande sludge.

Wavves - King of the Beach
Inte lika skränig och garagig som första skivan men tillräckligt knarkig för att funka.

The Dillinger Escape Plan - Option Paralysis
Om man orkar med en massa meck, en fantastisk skiva.

Pascal - Orkanen närmar sig
Grottrock från Gotland som aldrig slår an en ton i onödan.

Watain - Lawless Darkness
Black metal för hipsters, har det visat sig i bloggosfären. Sylvass skiva.

Electric Wizard - Black Masses
Black Sabbaths naturliga arvtagare, äntligen!

Beach House - Teen Dream
Soundtracket till de där dagar man inte vet om man sover eller är vaken. Ljuvligt

Only Death Is Real

Hämtade min förskotterade julklapp idag. Boken Only death is real är historien om Hellhammer som blev Celtic Frost. Här finns alla regler för hur man lirade metal på riktigt uppradade. Jag har bara bläddrat lite lätt i den knappt 300 sidor tjocka boken men känner redan för att ta en snabb semesterdag för att sluka den med skinnbrallor och nitar. Vilka bilder, vilka miljöer, vilka fantastiska kreationer och vilken råhet.

Ett ord: Livsarv.

Boken köper du enklast här för fjuttiga 286 kronor. Ja, det är fjuttigt.

För mer info om den här heliga gralen - klicka här

2010 - Enligt Fredrik Weileby, Sparzanza

Motörhead - The Wörld is yours

Diablo - Icaros

Ghost - Opus eponymous

Dimmu Borgir - Abrahadabra

Alter Bridge - III

Stone Sour - Audio secrecy

Over Kill - Ironbound

Deftones - Diamond eyes

Iron Maiden - The Final frontier

Disturbed - Asylu

2010 - Enligt Ola Bergli, Metal Clüb

Aribourne - No Guts No Glory

Kommentarer överflödiga för ett stort Ac/Dc fan som en själv. Rock n Roll!

Danko Jones - Below The Belt

Karln har äntligen börjat hitta tillbaks till svänget som fångade min uppmärksamhet vid spelningen på Arena i Karlstad.

Grand Magus - Hammer Of The North 

Trion har hittat sin gyllene formel med släppet "Iron Will". Det blir bara bättre och bättre!




Ghost - Opus Eponymous

Sveriges hemligaste band har lurat in mig i fållan. Skönt sväng!




Kvelertak - Kvelertak 

Klyschigt men; Norrmännen tar stryptag på en gång. Variationen i musiken förnöjer!




Fatboy - Overdrive 

Årets uppstickare helt klart. Rockabilly som sitter direkt!




The Sword - Warp Riders 

Grymt sväng och skön stämning hela vägen på konceptplattan.




Torture Division - Evighetens Dårar

Kanske kan diskuteras om det är en skiva eller 3 demos, men fan så gött är det! Rätt in i kaklet bara!




Overkill - Ironbound

Bandet överraskade med släppet som följt med mig under hela året. Grymt gig på Getaway Rock gjorde inte saken sämre!




The Scams - Rock n Roll Krematorium

Gänget har på gott och ont skakat av sig rockabillykänslan i musiken, hårdrock som det ska låta!

Julpyssel

Pepparkakor, lussekatter och.. Eddie. När A själv får välja åker Seventh Son Of A Seventh Son fram och kritasken likaså.

Tävling - bäst 2010

Alla. ALLA. Summerar 2010 just nu. Så även jag. Listan till NWT är snart klar.

Men nu är det er tur. Maila lista - gärna med motiveringar - på de tio bästa plattorna som släpptes 2010 till jonathan@etm.nu. Alla listor publiceras - en vinner något musikrelaterat från året som gått.

Jag publicerar listorna allt efter de kommer in och deadline är julafton. Lycka till och glöm inte namn och adress i mailet.

Vinylmania - The road to total bankruptcy

Min vinylbudget har exploderat ut i stratosfären senaste månaden. Ghost är kronjuvelen. Svinbra platta och en omslagsdesign som knappt kan bli bättre. Tidernas snyggaste? Ja, jag tror det. 

Ghost - lila vinyl. Gatefold. Snygg! 300 ex pressade.

Ghost. Baksida. Evil.

Ghost baksida.

Ghost. Fold out.

Ghost i mobilen. Naturligtvis.

Snabbt över till något annat. Billy Idol. Samling.

Rebel Yell. Steve Stevens på gitarr.

Idol. Dunderplatta.

Sådär retusch.

Kvelertak. Baksida. Halvsnuskigt corpse.

Kvelertak. Ugglor i mossen.

Loud Pipes. Snabbt som f-n.

En av de godbitar som radades upp på Knastret under veckan. Nyskick!

Samma här. Brutalfint exemplar.

Dopes to infinity. Bästa Monster Magnet. Dubbelvinyl.

Mordbrand. Made in Skoghall. Grön vinyl.

Soundgarden. Orange vinyl. Dubbel.

Killing Joke. Debuten, den du ska ha.

Killing Joke. Den andra du ska ha.

Posten

Den här avin kom idag. Det kan vara leveransen av Ghost, Kvelertak och Loudpipes - alla på vinyl - men det framgår inte på avin vem som är avsändare. Sådant hatar jag.

Så nu sitter jag här och vet inte om det är värt att trassla sig i alla vinterkläder, masa sig iväg till Konsum innan det stänger. Om det är Ghost och Co så är det naturligtvis värt det. Men skulle det visa sig vara något annat så vette katten...

20 min kvar tills de stänger.

Uppdatering: Jag gick aldrig...

Knastret

Förra veckan gick mobiltelefonerna varma i min kompiskrets. "Det är mycket metal på Knastret" löd budskapet. Så nu står Master of Puppets och Seventh son of a seventh son i backen bakom disken och väntar på mig. Enligt uppgift finfina exemplar.

Det finns säkert kvar en del Saxon och Accept.

I cd-hyllans virrvarr

Vad gör man när familjens fingerfärdige treåring har gjort det till sin livsuppgift att fullkomligt rasera logiken i cd-hyllan? Jo, man plockar fram första bästa platta som man minns innehåller R-E-N-S. I det här fallet blev det Genocide Superstars lätt dammiga album III.

Det var inte igår jag spisade det skrapsåret kan jag säga.

Faktum kvarstår dock: Vart i h-e är mitt exemplar av The Great Southern Trendkill?

Oi!

Yepp, jag lever. Blogginspirationen har dock varit lite sådär på senaste tiden. En löpeld som då och då får fäste i bloggosfären och får allt att stanna upp.

Jag skriver årsbästalista till NWT, läser årsbästalistor i både C-Up Magazine och Sweden Rock Magazine. Några av mina finns på deras, flera av dem gör det inte. Det är ett spännande jobb, speciellt när en medeltrea på slutet faktiskt ringlat sig in på listan. Inte högt men i alla fall. I slutet av året kan allt hända.

Just nu röjer Lemmy & Co loss i mina trumhinnor. Nya alstret The Wörld is yours finns i butik nästa vecka och recenseras i NWT nästa fredag. Nu på fredag kommer min signatur finnas under texten om sludgerockarna Kylesas senaste platta.

Nu på fredag händer det grejor på Glada Ankan. Medan jag skriver det här kommer ett Facebook-meddelande svischande om att Damien lirar bort väggfärgen nu på fredag. Där bör man vara om man gillar metal.

Slayer!

Just nu i hårdrockssoffan

Dio, Butler, Appice och Iommi skär Wacken i bitar. Recension i NWT på fredag. Där avhandlas även Downs nya DVD - Diary of a mad band samt Kid Rocks nya platta.

Helgen som gick

I fredags somnade jag i soffan. Inget releaseparty för Big Balls Compilation alltså. Antar att Torture Division var bra och alla var packade.

I lördags var det dags för Invasion/Gehennah/Impaled Nazarene i Rockbaren. Vad jag tyckte om det kan ni läsa EXAKT här.

Knastret är fyra Billy Idol-vinyler fattigare och Tradera är en Killing Joke-vinyl mindre. Ahhhh, vinyler. Härlig känsla.

Jaghar just recenserat Downs nya dokumentär/liveplatta Diary of a mad band (Roadrunner/Warner). Den recensionen och mycket annat går att läsa i NWT på fredag.

Old school in i benmärgen

NWT på nätet sover - här är dagens recension av Big Balls Metal Compilation

Rubrik: Old school in i benmärgen

Big Balls Metal Compilation
Betyg 4

Fredrik Färninger och Mats Lindström har känsliga spröt. Att ge ut en samlingsskiva med hårdrocksband från nästintill uteslutande Värmland i en tid när hårdrocksklimatet fullkomligt kokar över av hetta är en strålande idé. Att satsa på en ickekommersiell produkt som snarare blickar tillbaka än zoomar in horisonten är vågat.

Big Balls Metal Compilation lämnar ingen plats för mesiga toner. Det här är old school ända in i benmärgen. Skitigt, våldsamt och gröpt ur de urbrända resterna efter partyt Exodus, Metallica och Slayer påbörjade 1982.

Så långt ifrån Avenged Sevenfold och Disturbed man kan komma alltså.

Den yngre generationen, i det här fallet representerad av min yngste son, viftade irriterat bort hela klabbet som oväsen och knallade taktfast och hämtade ett artilleri av klassiska NWOBHM-kompositioner istället. Domen från familjens härdade treåring var alltså stenhård.

Åklagare, domare och bödel på samma gång. Exit direkt.

Men vad vet han? Det här är en samling för de som var med när Bay Area inte bara var en trist förortshåla och för dem som vågar blicka utanför bruset av band som spelar mer för pengarna är för att det känns bra i själen.

Tolv låtar. Idel sprängstoff.

Invasion skriker Nuclear atomic war och låter som Nuclear Assault på klassiska Game over. Oj, oj, oj vilken nostalgismäll. Och rakt i nyllet dessutom.

The Law åker tidsmaskin och landar som förband i just Bay Area. Gary Holt sitter på scenkanten och tittar tårögt på när bandet moshar sig igenom fräsiga High on power.

Damien hämtar syre från många håll och med en dånande The Prodigy-bas kryddar de sin utmärkta The Storm till att bli stekhet.

Moshpit har enligt pressreleasen gjort ett musikaliskt lappkast. Grattis säger jag. Utmärkta Everlasting har ett makalöst driv och jag vill bara höra mer, mer, mer.

The Generals låter i Nothing´s Claimed som de borde ha gjort på sin debut. Råare och mer levande. Precis som de gör live.

Torture Divisions besättning tjänstgör till vardags i redan etablerade akter och har därför ett litet, men ändå märkbart försprång. Inte konstigt att deras Bring on the corpses enkelt sorteras in bland årets grymmaste alster. Fläckfritt, och makalöst häftigt, som vanligt från den här trion.

Sex utropstecken. Sex strax efter.

Inferior, Brute, Olaga Hot, Haddock, Karensdag och Abacorn simmar tryggt i kölvattnet. Även om flera av akterna är nya namn för mig känns det som att de står på toppen av sin prestanda.

Jonathan Strandlund

Big Balls Metal Compilation Releasefest på fredag

I morgon onsdag frångår vi alla regler som finns på NWT:s nöjesredaktion. En extra lång cd-recension mitt i veckan. Hur ska folket kunna ta till sig denna utsvävning?

Alla kommer nog att överleva.

Så varför denna regelbrytning då? Big Balls Metal Compilation släpps ju på fredag. Och för att inte behöva trängas på de vanliga recensionssidorna på fredag så klingar det metal mitt i veckan alltså.

Som ni ser på bilden ovan så kommer några av banden att lira på releasepartyt som äger rum i Rockbaren på Nöjesfabriken nu på fredag. På Facebook har Svetser´n från Karensdag påmint sina kompisar inte bara en gång utan TRE att Karensdag går på redan kl 21.00.

Så skippa avancerad förfest och masa er iväg till Rockbaren tidigt. Avslutar gör Torture Division.

Ola på MetalClub hälsar att biljett till fredagen även gäller som inträde på lördag då Impaled Nazarene lirar. Man får ett armband och kan alltså leka festival för sista gången i år. Uppstyrt till max alltså.

BILJETT KÖPER DU EXAKT HÄR

När du har kollat på det här klippet så finns ingen återvändo. Det blir en tvådagars i helgen.

Rock´n roll children

Samtidigt som jag skriver det här håller I-Tunes som bäst på med att förvandla spåren på nya Dio-liveplattan Donington UK Live 1983 & 1987. Jag själv sitter smetad på väggskåpen i köket. HERREJÄVLAR vilken liveupptagning. Det låter hur mäktigt som helst och jag har bara hunnit med The Last in Line från den senare av de två inspelningarna. Det blir en lång kväll.

Smaskigt att få med laminerade backstagepass från båda spelningarna. Nyproducerade naturligtvis, men ändå.

Sista skräckbilden från årets Halloweensession. Lillebror testar hur det skulle kännas att vara omslagsmodell för en norsk black metal-demo i slutet av åttiotalet. EVIL.

Veckans fynd. Misfits-tischa lagom till JR den äldre på Röda Korsets second hand i Karlstad. Trettio pistoler = värt.

Veckans spökkrönika

Eftersom NWT:s webbredaktion tydligen är i viloläge så kommer här min krönika från i fredags.

Rubrik: Män i masker fascinerar

Kiss och Alice Cooper var först. Mask på och massmedial uppmärksamhet andra bara kunde drömma om. Idag är mystiken borta. Stanley och Simmons visar sig öppet utan smink och Vincent Furnier lirar golf med ex-presidenter.

Slipknot tog upp stafettpinnen och maskerade sig i skrämmande gummimasker. Ett nytt band med en aura av spänning var fött och höll hårt på imagen tills sidoprojekt krävde att maskerna togs av. Puts väck med spänningen alltså.

I senaste numret av Sweden Rock Magazine visar norska Dimmu Borgir upp sig i sin fulla prakt. Hippa Los Angeles firman Junker Design har slöjdat fram helt hysteriska scenkläder med betar och horn som snarare för tankarna till Gandalf och Sagan om ringen än black metal. Effekten är knappast skrämmande men dock tämligen effektfull.

Här intill recenserar jag även brittiska Cradle of filth. Ett band som även de fixar och donar med frisyrer, kontaktlinser och kläder. Inte speciellt häpnadsväckande men med en diabolisk inramning av historiska skräckinslag hankar de sig fram hyggligt. I alla fall i mörker, Cradle of Filth i dagsljus gör ingen glad.

Skrämmande är dock svenska bandet Ghost. De rör sig i ett dunkel av mystik och knappt någon vet vilka som döljer sig bakom munkkåporna. Frontmannen är dödskallesminkad och bär en biskopsmössa medan resten av medlemmarna liknar kolsvarta skuggfigurer.

Ghost lirar långtifrån dyster musik. De snubblar snarare runt i ett poplandskap med förgreningar i sjuttiotalsmyllan. De diaboliska texterna höjer dock konceptet till skyarna och hajpen har inte låtit vänta på sig. Ghost har blivit en snackis med en minimal budget.

Alla. ALLA. Hyllar Ghost. Bloggare, tidningar, radio och TV. Jag surfar själv med på tsunamivågen och håller deras fantastiska album Opus Eponymous som ett av årets bästa och i tisdags morse satt Fredrik Strage på bästa morgonsändningstid och pratade varmt om fenomenet Ghost i TV4.

Det hänger alltså inte på hur dyra attiraljer man köper på sig utan så länge ett bands identitet är en välbevarad hemlighet är succén intakt. Tyvärr är det bara en tidsfråga innan världen vet vilka som lirar i Ghost. Och då förlorar vi tyvärr ett diskussionsämne och får nöja oss med enbart musiken. Igen.

Jonathan Strandlund

Big Balls

Idag kom den. Samlingen som hela metalSverige har väntat på. Big Balls Production bjöd in gräddan av värmländska hårdrockare samt Torture Division för att spela in en varsin låt. Resultatet fick EXAKT två minuter och tjugosju sekunder i stereon. Sedan gick min yngste son och hämtade Judas Priests Ram it down istället. Dåligt betyg från den yngre generationen alltså.

Jag själv laddar in den i paddan och lyssnar under veckan som kommer istället. Jag tror att JR inte har riktigt koll på läget.

Mer om Big Balls senare alltså.

Helloween / Halloween part II

Hårdrocksbloggen fortsätter att vara en tvärsnittsdokumentär av gångna helgens skräckfyllda händelser.

Efter pumpaskärandet var det dags att plocka fram mumiedräkten. Starkt inspirerad av Eddie i konvolutet till extremt klassiska liveupptagningen med Iron Maiden skulle A snurras in i farmors strimlade lakan.

Sagt och gjort. Let the madness begin.

Världens starkaste verktyg/vapen - pennan!

E testar Ronnie James Dios patenterade Evil Horns John Lennon style fast bakvänt = stark provokation i United Kingdom.

A har koll på hur man kastar förbannelser.

Hårdrockare från 2007, klassisk vinyl från 1987.

En hyllning till Eddie.

Vad gör man om grannarna säger "bus"? Lägger en skräckteckning i brevlådan såklart.

Förvandlingen är genomförd. Eddie redo för att länsa godisskålarna.

Soundtrack till ombytet: Alice Cooper - Killer