Visar inlägg med etikett NWT. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett NWT. Visa alla inlägg

onsdag 27 mars 2013

Iron Maiden - Maiden England ´88



På lördag recenserar jag den här godbiten i NWT. Dubbelvinylen har gått mig förbi, men dvd:n och dubbel-cd:n är analyserade in i minsta molekyl.

En lite störande sak är att den artikel som brittiska Metal Hammer stoltserade med i senaste numret mer eller mindre är en avskriven version av den tredje delen av The History of Iron Maiden som finns som 40-minuter extramaterial på disc II.

Med det sagt så är alltså Metal Hammer överflödig då den faktiskt går på 119 kronor i butiken. Jag langade hem ett exemplar till Ipaden coh då kostade den 38 kronor. Helt klart mer humant.

torsdag 5 april 2012

onsdag 8 juni 2011

SRF - Let the madness begin

Fyra dagar fyllda av metal hägrar. Just nu häckar jag dock på Karlstad Centralstation i väntan på tåget. Dagens NWT har den här spalten på nöjessidorna.

måndag 15 november 2010

Helgen som gick

I fredags somnade jag i soffan. Inget releaseparty för Big Balls Compilation alltså. Antar att Torture Division var bra och alla var packade.

I lördags var det dags för Invasion/Gehennah/Impaled Nazarene i Rockbaren. Vad jag tyckte om det kan ni läsa EXAKT här.

Knastret är fyra Billy Idol-vinyler fattigare och Tradera är en Killing Joke-vinyl mindre. Ahhhh, vinyler. Härlig känsla.

Jaghar just recenserat Downs nya dokumentär/liveplatta Diary of a mad band (Roadrunner/Warner). Den recensionen och mycket annat går att läsa i NWT på fredag.

lördag 6 november 2010

Veckans spökkrönika

Eftersom NWT:s webbredaktion tydligen är i viloläge så kommer här min krönika från i fredags.

Rubrik: Män i masker fascinerar


Kiss och Alice Cooper var först. Mask på och massmedial uppmärksamhet andra bara kunde drömma om. Idag är mystiken borta. Stanley och Simmons visar sig öppet utan smink och Vincent Furnier lirar golf med ex-presidenter.

Slipknot tog upp stafettpinnen och maskerade sig i skrämmande gummimasker. Ett nytt band med en aura av spänning var fött och höll hårt på imagen tills sidoprojekt krävde att maskerna togs av. Puts väck med spänningen alltså.

I senaste numret av Sweden Rock Magazine visar norska Dimmu Borgir upp sig i sin fulla prakt. Hippa Los Angeles firman Junker Design har slöjdat fram helt hysteriska scenkläder med betar och horn som snarare för tankarna till Gandalf och Sagan om ringen än black metal. Effekten är knappast skrämmande men dock tämligen effektfull.

Här intill recenserar jag även brittiska Cradle of filth. Ett band som även de fixar och donar med frisyrer, kontaktlinser och kläder. Inte speciellt häpnadsväckande men med en diabolisk inramning av historiska skräckinslag hankar de sig fram hyggligt. I alla fall i mörker, Cradle of Filth i dagsljus gör ingen glad.

Skrämmande är dock svenska bandet Ghost. De rör sig i ett dunkel av mystik och knappt någon vet vilka som döljer sig bakom munkkåporna. Frontmannen är dödskallesminkad och bär en biskopsmössa medan resten av medlemmarna liknar kolsvarta skuggfigurer.

Ghost lirar långtifrån dyster musik. De snubblar snarare runt i ett poplandskap med förgreningar i sjuttiotalsmyllan. De diaboliska texterna höjer dock konceptet till skyarna och hajpen har inte låtit vänta på sig. Ghost har blivit en snackis med en minimal budget.

Alla. ALLA. Hyllar Ghost. Bloggare, tidningar, radio och TV. Jag surfar själv med på tsunamivågen och håller deras fantastiska album Opus Eponymous som ett av årets bästa och i tisdags morse satt Fredrik Strage på bästa morgonsändningstid och pratade varmt om fenomenet Ghost i TV4.

Det hänger alltså inte på hur dyra attiraljer man köper på sig utan så länge ett bands identitet är en välbevarad hemlighet är succén intakt. Tyvärr är det bara en tidsfråga innan världen vet vilka som lirar i Ghost. Och då förlorar vi tyvärr ett diskussionsämne och får nöja oss med enbart musiken. Igen.

Jonathan Strandlund

söndag 22 augusti 2010

Accept/Blood of the nations

Hur förhåller man sig till den här comebacken? Jag vet inte riktigt. Inte så lite helig mark trampas sönder med nya sångaren. Som dessutom är jänkare. Well, jag ska ge plattan en chans under veckan. Recension på fredag i NWT.

onsdag 11 augusti 2010

Veckans recensioner levererade



På fredag recenserar jag Iron Maidens nya platta The Final Frontier och Jorn Landes hyllningsstund till Ronnie James Dio, enkelt döpt till Dio.

onsdag 16 december 2009

Klapptips

Sitter just nu och tittar på Dark Tranquillitys dvd Where death is most alive. Utan att avslöja för mycket så kan jag lugnt tipsa om den om du har en hårdrockare kvar på julklappslistan. Läs mer om vidundret i NWT på fredag.