Efter ett dygn tillsammans med
Death Magnetic så är man lite omtumlad. Det blir en låt-för-låt recension i NWT nästa vecka och plattan lär ju snurra ett antal gånger till innan dess. Ett första intryck är att låtarna är oerhört komplexa och avancerade. Vilket
Metallica-låtar ska vara.
En liten kort minirecension av tre låtar.
That was just your life
Först ut på plattan och en enorm orgie i riff. Gitarrerna skjuter kors och tvärs och tar aldrig samma väg. Bara i den här låten skulle man kunna finna material till fyra-fem låtar. 4:27 in i den sju minuter långa låten börjar ett fräckt riff att smattra ljuvligt.
A nightmare long
En till bastard av skarpa riff. Hammet & Hetfield låter som de är hungriga snorungar när de nästan tävlar om att hinna först. Fint driv i refrängen.
The day that never comes
Första mötet med Death Magnetic var The day that never comes.
Videon hade premiär här igår och är en krigshistoria - en modern
One om man så vill - i ökenlandskap. Inte det mest självklara singelsläppet kanske men det är en stor låt som växer för varje lyssning. Nämn ett annat band som skulle kunna skriva en liknande låt... nä, just det!