Skåpmat

Det är i år nio år sedan jag började skriva om hårdrock i NWT. Mitt första uppdrag var att recensera Vomitorys då nya cd Redemtion. Jag minns att jag tyckte det var extremt coolt att få en platta hemskickad bara så där. Stilen är lite staplande men som en liten måndagsbonus får ni här läsa mitt förstlingsverk. Häckla mig gärna i kommentarerna.

Vomitory – Redemption (Fadeless Records)
Betyg 4

Det är sällan jag blir imponerad av dödsmetall. Banden har ofta inte fattat att det är viktigt med dynamik och låtskrivande även om man sysslar med en av de mest aggressiva musikstilar som finns.

Vomitory hoppar över alla misstag och levererar på sin andra cd en mangelfest som inte har hörts sedan Napalm Death var husgudar. Spår som Heaps of blood och Embraced by pain innehåller just de där små finesserna som gör att plattan tar ett jättekliv bort från konkurrenterna och landar stadigt med en ordentlig tyngd.

Att använda sig av små korta, men ändå viktiga, melodiösa inslag är inte att bryta mot några regler utan tvärtom ett sätt att förnya en musikstil som till viss del har stagnerat de senaste åren. Vomitory är precis vad dödsmetallen behöver 1999 och jag skulle tro att Forshaga känns för litet vid det här laget.

Jonathan Strandlund