Sweden Rock Magazine #107

Nytt nummer ute nu. Jag recenserar Motörhead, Imperial State Electric och Robert Pehrsson´s Humbucker.

Prenumerationserbjudande med t-shirt finner du här

Tung pjäs från Nirvana

Tredje albumet släpptes 1993. Sedan gick det år skogen. I år är det alltså 20 år sedan svanesången In Utero seglade upp på världens topplistor. Det firar Universal Music med den här tunga pjäsen. Recension av den kommer i Sweden Rock Magazines nästa nummer.

Mer om superutgåvan

Motörhead

Den 22:e oktober finns det här numret i butik hälsar en tidningsnasare i Karlstad.

Presskonferensen

Jag glider in runt 2:10

Gene Simmons blandar in min mamma i presskonferensen

Igår lirade Kiss på stora scenen med full produktion. Strax innan var det presskonferens och bandet hade full mundering på sig. Totalt fem frågor fick ställas och med stor hjälp av den värmländska personalen i presstältet letade sig mikrofonen fram till mig.

Vad frågar man Kiss då? Jag hade funderat under dagen och kom fram till att rikta följande fråga till Gene Simmons.

"What is the difference between Gene Simmons the musician and Gene Simmons the buissnessman"

Demonen spänner ögonen i mig och svarar kort och kärnfullt.

"Your mother knows" - stort skratt i hela tältet. Efter det kom ett längre svar men det har jag noll minne av. Jag hade fullt upp med att smälta att min mamma blandades in i presskonferensen. Underbart. Det kommer väl ut på YouTube vad det lider.

Som sagt, när demonen tittar dig i ögonen på ett par meters håll så lyssnar man. Eller försöker i alla fall.

Anyway, kul att ha få ställa en fråga till Gene Simmons.

Bullet hälsar

Mina knattars presenter i form av pärlplattor har lämnat minnen hos Bullets trummis. Han hälsar så mycket till er båda grabbar. Sov gott.
PS. Jag nämnde inte att de tyckte att det var väldigt ostädat i Bullet-bussen när knattarna gjorde en blixtinspektion sist.

Årets solsting

Ångade iväg för att kolla på The Devin Townsend Projekt och fick en kalasplats i det enorma publikhavet. Eftersom Devin är en man med många kostymer tänkte jag inte speciellt mycket på att bandet drog igång ett Chuck Berry-riff medan jag hade näsan i telefonen. Efter en stunds antecknande stod det dock klart att det var Status Quo jag kollade på. Jag bladade snabbt vidare till rätt scen och där var det inte direkt lika trångt. Solsting?

The Dead and living

Häxjabb

Precis skuggboxat till Eye of the tiger med Survivor. Rimligt i den omänskliga hetta som råder på området. Sedan en snabb visit i häxkitteln med Huntress. Jill och hennes kumpaner lät väldigt bra, men oj vad det hade passat bättre i natten. Nu tillbaka till skuggan.

Fotosession med Huntress

Sångerskan Jill Janus är uttalad vit häxa. Hennes närvaro i ett stekhett presstält i fullt dagsljus var kanske inte helt bekväm. Jag tänkte fråga vart hon parkerat kvasten.

Mer om Huntress på Facebook

Kiss i natten

När vi igår började fundera på att knoppa in för natten arbetades det febrilt med Kiss scen. Med lokala kontakter fick jag en smygtitt bakom kulisserna. Att Kiss har en enorm produktion är det inte något snack om.
Bilden här nedan är på de långtradare som just då stod med ändan mot scenen för urlastning. En av dem, alltså en av de mäktiga lastbilar som stod på rad, innehöll bara pyroteknik. En annan stod det Lights 1 på. Med all säkerhet fanns det lastbilar med både 2 och 3 på. Strax utanför bild står en rad till med långtradare. Det är en cirkus utan dess like när Kiss kommer till byn.

Soliga hälsningar från Vomitory

Sista svängen med grabbarna verkar bli längre än först beräknad. USA och Japan står på agendan innan kistan spikas igen för gott. Då kan man kosta på sig att se så här glad ut.

"Så här roligt har det aldrig varit att vara ute och lira", resonerar Tobben och får medhåll av de andra. Sedan drar de 1 000 000 historier om hur en urinblåsa kan ställa till det under en sväng i Europa och hur coolt det ska bli att lira i Forth Worth, Texas.

Candlemass

Sist ut i natten

Kiss bygger spindel

Längst där borta byggs armarna till den mekaniska spindelrigg som Kiss ska använda imorgon torsdag

Vader

Först att strimla trumhinnorna i år. Vader.

Incheckad

Sådär. Armband på plats. Tröja fixad (ingick visst i år). SRM-tältet lokaliserat. Kändisspotat Conny Bloom, Candlemass och Bullet.

Bullet

Fotosession med Bullet.

Framme

Inte vid festivalen dock. Men vid sovplatsen.

Framme

Inte vid festivalen dock. Men vid sovplatsen.

Köttfri lunch i Lund

Nu börjar veggoveckan. Eller iallafall köttfria veckan. Starkt påverkad av min fru men även av redaktör Martin Carlsson som fick smaka på plågorna efter en kass burgare på SRF 2011. Man äter inte kött på festival. Så enkelt är det.

Snart i Lund

Inte ett nitbälte i sikte. Inga skrålande hårdrockare. Att åka till Sölvesborg via västkusten känns väldigt annorlunda mot Hallsberg-hållet.

15 timmar till midnatt

Så här i efterhand kan det tyckas märkligt att vara halvvägs till Göteborg redan vid niotiden när arbetsschemat kickar igång först vid midnatt. Men att första recensionsjobbet stavas Candlemass och börjar passande nog 00:00 kan man inte veta i mars när billiga tågbiljetter ska bokas.

All aboard - mot Sölvesborg

Årets verklighetsflykt 2013

Tolv månader går ganska rejält dretfort. Alltså är det dags för Sweden Rock Festival igen. Tolv band att recensera, många fler att kolla på. Onsdagen kommer att spenderas i en tågvagn på väg mot Sölvesborg. Tyvärr åker jag via Göteborg i år, vilket betyder att jag missar pajasen från Närke som brukar kliva på i Hallsberg.

Se upp för bilder och rapporter här på bloggen.

Slutspurt

KISS - Den nakna sanningen

Kollega Carl Linnaeus har skrivit en bok. Idag hämtade jag mitt exemplar. 

Sweden Rock Magazine #104

Nytt nummer ute nu. Jag har snackat med svenska Deathening och irländska Evile och recenserar nya alster från Alice in chains, Deathening, Evile och Transport League. Dessutom har jag lyssnat på en återutgåva av Mad Seasons album "Above".

På Sweden Rock Magazines webbplats finns även min recension av Oblivious album "Creating meaning".

Mest för pengarna får du om du prenumererar - mer om hur det går till finner du här.

Kvällslektyr

Vikingarock

Inferior / Unsoiled

Nästa anhalt i recensionshögen. För NWT. På bloggen kommer recension av The Generals nya alster att hamna. Mycket Värmland nu!

Boogie from hell

Vart tog Transport League vägen? Ingen aning. Men nu har de ett nytt album på gång. Titeln lovar gott och känner jag bandet rätt kommer det att svänga så klotet skakar.

Mad Season / Above

Just nu ligger den här överst i recensionshögen.

Iron Maiden - Maiden England ´88

På lördag recenserar jag den här godbiten i NWT. Dubbelvinylen har gått mig förbi, men dvd:n och dubbel-cd:n är analyserade in i minsta molekyl.

En lite störande sak är att den artikel som brittiska Metal Hammer stoltserade med i senaste numret mer eller mindre är en avskriven version av den tredje delen av The History of Iron Maiden som finns som 40-minuter extramaterial på disc II.

Med det sagt så är alltså Metal Hammer överflödig då den faktiskt går på 119 kronor i butiken. Jag langade hem ett exemplar till Ipaden coh då kostade den 38 kronor. Helt klart mer humant.

Recension: The Dead and living

The Dead and living – The last men standing (Lightning records)
Betyg 4

Armageddon, apokalyps, tromboner och basuner. The Dead and living skrider fram bland omkullvälta gravstenar, spindelväv och dammiga trägolv och låter som om de kom från en annan tid.
Jag faller för helheten och gillar det bombastiska. Det filmiska. Smutsigheten i kontrast till det fint polerade.

Kopplingarna till Marilyn Manson finns där, Deathstars spökar i kulisserna och HIM kliar sig nervöst av respekt. The Dead and living har dock en mångfacetterad ljudbild med detaljer som gör bandets sound eget och därmed attraktivt.

När sångaren Martin ”Coroner” Gronert tar hjälp av drömska sångerskor i mystiska ”Anita Lash” bränner det till ordentligt och det avskalade titelspåret är ett mästerverk i all sin enkelhet. Jag gillar även den skavande känslan av maskiner och mardrömmar i ”The devils son” och det jagande tempot i ”While you pray” flåsar apokalypsen i nacken.

Är du inställd på mer mörker istället för vårljuset är The last men standing ett bra sätt att släcka ned på.

Jonathan Strandlund

The Dead And Living firar sitt nya album

Skärstorsdagen kan endera firas med kvast mellan benen eller på lokal där The Dead And Living står för fiolerna. Nya albumet stavas The last men standing (Lightning Records) och är en omtumlande hybrid av dammiga kistor, chockrock och gravstenar där allt hålls samman av en filmisk känsla.

Jag flyger hellre till Rockbaren än till Blåkulla, så mycket vet jag.

När: 2013-03-28
Var: Rockbaren - Nöjesfabriken
Tid: 21.00-02.00
Ålder: 18år vid förköp - 20år i dörren
Pris: 195kr + serviceavgift. Biljetter - Ticnet.se, Tickster och Scalateatern i Karlstad