2010 - Enligt Martin Magnusson, Damien

Parkway Drive – Deep blue
Från Australiens soligaste surfarparadis kommer årets bästa skiva. Varierande arrangemang som förnöjer och skivans bästa låtar finns både i början, i mitten och i slutet.

Bring Me The Horizon – There is a hell, believe me I’ve seen it…
Surfar man runt lite på nätet så får man intrycket av att 90-talisterna inte är överförtjusta i BMTH:s utveckling från första albumets deathcore till detta tredje albums mer experimentella och innovativa metal. Själv är jag av diametralt motsatt åsikt. Första plattan innehöll ett fåtal lyssningsvärda spår, andra plattan några fler och 2010-års ”There is a hell…” är gruppens hittills mest helgjutna. Fler ur min generation verkar dessutom hålla med.

Ghost – Opus eponymous
“Nu ska vi höra om detta verkligen lever upp till hypen” tänkte jag och la in skivan i min spellista på Spotify. Sedan gick skivans nio låtar på repeat hela kvällen. Vinylutgåvan är ett måste!

Khoma – A final storm
I våras snurrade den här skivan nästan oavbrutet under några veckor. Sedan dess har den tyvärr blivit liggande till förmån för nya släpp men när jag plockade fram den häromdagen förstod jag varför jag lyssnade så mycket i våras. Given på topp 5.

First Blood – Silence is betrayal
Försenad, efterlängtad och fylld till brädden med högkvalitativ, politiskt orienterad och jävligt förban-nad metalhardcore. Kanske någon låt för mycket men det är en petitess i sammanhanget.

As I Lay Dying – The powerless rise
Känns i viss mån som en upprepning av tre år gamla ”An ocean between us” men det ska å andra sidan inte ses som något negativt. AILD är veteraner inom metalcore och vet utan tvekan vad de sysslar med. Till nästa skiva vore det ändå spännande om bandet bytte ut producenten Adam D för att pröva något nytt.

Bad Religion – The dissent of man
Gammal är äldst brukar man ju säga. I mångas öron har Bad Religion förmodligen givit ut samma ski-va de senaste 16 åren. I mina öron har de 2010 givit ut sin bästa skiva på 16 år.

Kvelertak – Kvelertak
Med ett sound som för tankarna till en blandning av några av Norges bättre band (Turbonegro, Glueci-fer och Satyricon) kan man knappast misslyckas. Addera därtill texter på norska och titlar som ”Mjød”, ”Blodtørst” och ”Offernatt”. Succén är given.

High On fire – Snakes for the divine
Ett band som öppnar sin skiva med en drygt åtta minuter lång låt förtjänar respekt. När låten i fråga dessutom är fantastiskt bra och resten av skivan även den håller hög klass så kan det inte bära annat än raka vägen till topp 10.

Comeback Kid – Symptoms + Cures
Skivans tredje spår, ”GM Vincent & I”, är skäl nog till att den här plattan finns med på listan. Lyssna och förstå!