Releaseparty på lördag för The Dead and livings debutplatta Decadance

Läs mer här

Lyssna på The Dead and living här

Spolad NWT-krönika

Rubrik: Musikmagasinens comeback

Att Slash släpper sin soloplatta den här veckan ska borras in i alla som gillar rockmusik. Brittiska musikmagasinet Classic Rock spolar allt vad regler heter, sätter en pistol mot tryckerichefens tinning och hotar med avsked om han inte levererar senaste numret i en läcker lådliknande förpackning, brassar på med ett ultracoolt utvikbart uppslag där Ross Halfin stilistiskt sprider ut samtliga gästartister och dessutom bjuder på en cd-skiva med tidernas häftigaste samarbeten.

Scott Rowley, chefredaktör för Classic Rock, skriver följande i sin ledare ”De säger att Internet dödar magasin, men vilken webbsida gör något liknande?”

Rowley har naturligtvis rätt. Och Sweden Rock Magazine hakar på med djuplodande intervju med Slash om sitt soloalbum, relationen med Axl Rose och en exklusiv förhandslyssning på nytt material med black metal-bandet Watain samt en sotsvart fotosession i bandets krypta/bar Wolflair. Redaktör Martin Carlsson gör än så länge bara rätt saker på sin nya arbetsplats. Att ta med läsaren till platser de drömt om är helgjutet.

Snart har magasinen lyckats återskapa känslan av att knalla till skivaffären och köpa senaste plattorna. Inte riktig men snart. En känsla som i alla fall jag har saknat de senaste åren.

Slash är själv lite konfunderad över varför han kallas legend. Han tycker själv att han inte hållit på så pass länge att ”legend” passar. Eric Clapton och Jimmy Page, där har ni legender. I alla fall om Slash får välja.

På ett sätt har han rätt. Slash är ett kvarts sekel yngre än de han nämner och har inte på långa vägar släppt lika många legendariska album. Men har man riffat sig igenom ett album som Appetite for destruction och följt upp det med en dubbelgiv ingen tidigare skådat kommer man långt. Hans gitarrspel hamnar allt som oftast högt när omröstningar skall kora den bäste av de bästa.

Slash spelar med känsla. Dagens chefredaktörer på rockmagasinen verkar göra det samma med sina publikationer.

Slut på bloggandet

Nu är det slut. Ölen har tagit över och det är en salig röra. Godnatt.

Kvällens första Iommi

Magnus: Pissigt ljud. Risigt omslag. Bra låtar. Betyg: 4

Jonathan: Underskattad platta. Skumma passager mellan låtarna. Men väldigt bra. Betyg: 4

Bob Rocks första femma

Magnus: Stor och bombastisk. Sätter en fyra i betyg.

Jonathan: Absolut en av tidernas största släpp. Såg dem som förband till Aerosmith på Sonic Temple-turnén. Ian hade brutit handen i ett slagsmål med Billy Duffy kvällen innan i Köpenhamn. Hur bra som helst. Betyg: 5

METALLICA

Magnus: Ingen bas, bra låtar. Pissigt ljud men ändå otroligt bra låtar. Betyg: 3

Jonathan: Mycket minnen. Tonår. Skivaffär. Ryggtavla. Bara bra låtar men lite risig produktion. Frågan är om man vill höra en remastrad version? Juryn är ute på den. Betyg: 5

Wendy O

Amerikansk hockey metal. Proddat av medlemmar från Kiss. Inte klockren men Wendy hade en jävligt rivig röst. Uppföljaren WOW är bättre.

Judas fucking Priest

Magnus: Förutom gruppbilden är det ju en klockren platta. Det här är ju bra. en av Priest bättre. Betyg: 4

Klassisk brittisk metal. Klassisk inledning med Electric Eye. Betyg: 4

MEGADETH

Magnus: Bra platta. Lite kort men väldigt intensiv. Inte så bra coverval. Betyg: 4

Jonathan: Omslaget är såpass bra att jag skulle kunna ha det som tatuerad ryggtavla. Rust in peace är BÄST men Peace sells är en grym thrashklassiker. Titelspåret är bäst. Betyg 5

Warlock

Tyskt igen. Doro pumpar på med idel klassiska "hockey anthems". Nyhet för Magnus men jag sätter en stark trea.

Tank

Klassisk brittisk metal/punk i Motörhead stil. Proddat av Fast Eddie Clarke från just Motörhead. Förbisedd godbit som alla borde upptäcka.

Deutchland über alles

Magnus: Rå och lite snabbare än Balls to the wall som var en hemskt tung platta. Betyg: 5

Jonathan: En av de bästa tyska plattorna. Shake your heads är en favorit. Betyg: 4

Kvällens lektyr

Anthrax bonus

Originaltröja 1988 - check

Japansk bandana - check

State of euphoria

Magnus: Antisocial är bra. Mycket av texterna är inspirerade av Blue Velvet-filmen. Lite för snällt ljud. Min favorit är Among the living. Betyg: 2

Jonathan: Första stora plattan i mitt liv. Såg även bandet i Solnahallen på turnén. Morsan satt utanför och väntade. Betyg 4.

South of heaven

Magnus: Underskattad uppföljare. Sida A är mycket bättre än Sida B, lite fillers på andra sidan. Betyg: 5 sida A, 3 sida B

Jonathan: Ingen jättefavorit men en del riktigt bra låtar. Jag håller nästa platta (seasons in the abyss) Betyg: 3

Köp en egen

Jag vet att ni är avundsjuka. Köp ditt egna ex av Wolverine blues på Ebay här.

Out of hand - vinylsingel

Den här (just det här exemplaret) bjöd jag på för några veckor sedan. Min motståndare hette tydligen Magnus. Hur ska jag lura av honom den ikväll tro? Tipsa i kommentatorfältet.

Wolverine Blues

Magnus: Ultimata skivan. Betyg: 5

Jonathan: Rock´n roll i sin bästa skrud. Betyg: 5

Let the madness begin

Magnus läser bibeln. Nu börjar vår death metal-kväll. Välkomna.

Live från mitt vardagsrum

I morgon fredag livebloggar jag från soffan här hemma. En polare kommer över och vi ska sitta och beundra vinylspelaren och välja och vraka i skivbacken. Det blir bilder och text från en stillsam death metal odyssé i förorten. Vi drar igång runt 20-tiden.

Kvällens liveblogg inställd

Snor, slem och feber sätter stopp för kvällens planerade rapportering från Det stora kalset. Så kan det gå.