

Jonathan Strandlund








I Bibelns uppenbarelsebok berättas det om fyra ryttare som en del av visionen av apokalypsen, det vill säga jordens undergång. 2010 kan uppställningen Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax liknas vid en ambulerande version av apokalypsen. På tisdag kommer turnén till Folkets Hus i Skoghall och Filipstad.
Den amerikanska svängen med turnépaketet Clash of the titans 1991 hade Slayer, Megadeth och Anthrax på affischerna. Metallica hade tagit ett jättekliv upp på karriärstegen med sitt album …and justice for all och kom aldrig att ansluta turnén. Det var det närmaste man kom med de största inom thrash metal.
Ända tills nu.
Metallica är idag giganter och väljer själva vilka de vill lira med. Frågar Hetfield & Co om man vill hänga med på turné svarar man ja. Ett nej vore förödande för karriären. Det spelar inte ens någon roll om man heter Dave Mustaine, lirar i Megadeth och har ändlösa problemstenar med Lars Ulrichs namn att vända på. Man lägger allt åt sidan när Metallica kallar.
Vad: Digital HD-sändning i surround av Sonisphere från Sofia, Bulgarien med Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax.
Var: Folkets Hus i Skoghall och Filipstad
När: Sändningarna börjar kl 19.00 och livebloggandet förväntas starta ungefär samtidigt.
Mannen här till vänster lirar överjävlig metal i Torture Division och lite mindre brutal metal i Project Hate MCMXCIX. Han har postat en del kloka tankar kring hur man ska finansiera utgivning av musik här.
Har hört att en del fnyser åt den här plattan. I min värld är den brutalbra. Lortigare än någonsin dundrar Lemmy & Co igenom idel pärlor. Titelspåret är en riktig öl-öppnare.
Jag nästan längtar ihjäl mig på att få se hur nya Sweden Rock Magazine ser ut i sin nya form. Tidningen skall enligt uppgift dyka upp på fredag eller måndag.
På fredag recenserar jag den här plattan i NWT. Redaktör Edlom blev skraj av texten.Svarade alla rätt på frågan. Svaret är naturligtvis Throwing stones och inget annat. Throwing rocks är alltså fel.
Ni får alla en vinylplatta i posten under nästa vecka. Ni som väntar på The Haunted-dvd:er och Treat-kläder - håll ut. Paketen är inslagna men ej postade än. Snart.
I rockbaren på Nöjesfabriken dammas rökiga doom/metal-klassiker av på löpande band. Bakom namnet Masters of reality döljer sig följande:
Och samtidigt i en annan lokal på ett annat ställe - nämligen Glada Ankan - så manglar Entombed-förvaltarna The Generals loss.
Det är inte mycket kvar av Pantera idag. Trummisen harvar på med sitt redneckprojekt Hellyeah och nya given är troligtvis fylld med southern-music-for-white-dudes-living-in-a-trailer-park. Men omslaget är ganska coolt.
Jepp, du läste rätt. Metallicas spelning tillsammans med Slayer, Megadeth och Anthrax - en uppställning som rätt och slätt kallas "The big four" - kommer till Skoghall. Inte till Folkets Park men väl till Folkets Hus - som digital direktsändning från Bulgariens huvudstad Sofia.





Rubrik: Musikmagasinens comeback
Att Slash släpper sin soloplatta den här veckan ska borras in i alla som gillar rockmusik. Brittiska musikmagasinet Classic Rock spolar allt vad regler heter, sätter en pistol mot tryckerichefens tinning och hotar med avsked om han inte levererar senaste numret i en läcker lådliknande förpackning, brassar på med ett ultracoolt utvikbart uppslag där Ross Halfin stilistiskt sprider ut samtliga gästartister och dessutom bjuder på en cd-skiva med tidernas häftigaste samarbeten.
Scott Rowley, chefredaktör för Classic Rock, skriver följande i sin ledare ”De säger att Internet dödar magasin, men vilken webbsida gör något liknande?”
Rowley har naturligtvis rätt. Och Sweden Rock Magazine hakar på med djuplodande intervju med Slash om sitt soloalbum, relationen med Axl Rose och en exklusiv förhandslyssning på nytt material med black metal-bandet Watain samt en sotsvart fotosession i bandets krypta/bar Wolflair. Redaktör Martin Carlsson gör än så länge bara rätt saker på sin nya arbetsplats. Att ta med läsaren till platser de drömt om är helgjutet.
Snart har magasinen lyckats återskapa känslan av att knalla till skivaffären och köpa senaste plattorna. Inte riktig men snart. En känsla som i alla fall jag har saknat de senaste åren.
Slash är själv lite konfunderad över varför han kallas legend. Han tycker själv att han inte hållit på så pass länge att ”legend” passar. Eric Clapton och Jimmy Page, där har ni legender. I alla fall om Slash får välja.
På ett sätt har han rätt. Slash är ett kvarts sekel yngre än de han nämner och har inte på långa vägar släppt lika många legendariska album. Men har man riffat sig igenom ett album som Appetite for destruction och följt upp det med en dubbelgiv ingen tidigare skådat kommer man långt. Hans gitarrspel hamnar allt som oftast högt när omröstningar skall kora den bäste av de bästa.
Slash spelar med känsla. Dagens chefredaktörer på rockmagasinen verkar göra det samma med sina publikationer.