Sista låten

De hamnar ofta lite i skymundan de där sista låtarna. I veckan så kastade jag mig in i cd-hyllan (inte ofta nuförtiden, sedan vinylspelaren renoverats är det knaster som gäller) och träffade på gamla klassikern Peace sells... but who´s buying?

Jag har den på vinyl men av någon anledning så fick det bli cd-versionen.

Och efter ett tag så kom den. My last words. Sista låten på Mustaines näst vassaste platta (Rust in peace är bättre). Visst har jag hört den tidigare. Massor av gånger. Men aldrig på det sättet som 2010.

Nu framstår den som en ny favorit helt plötsligt. Svinbra driv och melodi helt klart.

Så nu blir det till att botanisera bland gamla favoritplattor som man kanske inte alltid spelat till sista låten. Jag återkommer om jag finner mer guldkorn.