BÄST 2008 enligt tävlande Martin Magnusson

1. Disfear - “Live the storm”
Kängpunk + metal + Tomas Lindberg = En lysande kombination. Årets bästa platta!

2. Volbeat - “Guitar gangsters & Cadillac blood”
Misfits, Metallica, Social Distortion och Elvis Presley tillhör några av mina favoritartister. Då Volbeat i många avseenden låter som en blandning av denna kvartett är det svårt för mig att inte falla pladask.

3. Burst - “Lazarus bird”
Ännu en bra skiva från Burst även om den inte är uppe på samma höga nivå som“Origo”. Ännu, ska tilläggas. För jag gissar på att “Lazarus bird” kommer att fortsätta växa i ytterligare något år.

4. Meshuggah - “Obzen”
Meshuggah är väldigt duktiga på att spela. Så duktiga att det ibland tyvärr påverkar låtmaterialet negativt. Så är dock inte fallet med “Obzen” som i mitt tycke är bandets bästa skiva på länge.

5. Millencolin - “Machine 15”
Inget mästerverk och inte deras bästa men likväl en av de plattor jag lyssnat mest på under 2008. En sån sak måste ju betyda någonting…

6. Scars On Broadway - “S/T”
Betydligt mycket poppigare än Daron Malakians och John Dolmayans huvudsyssla (Systemof A Down) och jag var innan första lyssningen rädd att det skulle låta totalt utflippat. Tack och lov var mina farhågor helt uppåt väggarna då skivan mest består av catchy 3-minuterslåtar som absolut inte skäms för sig.

7. Metallica - “Death magnetic”
Mina åsikter om denna skiva har gått fram ochtillbaka. Ibland tycker jag att låtarna är för långa och bara innehåller riffstaplade på varandra. Sedan hittar jag guldkornen bland de där riffen och blir gladigen. Sedan inser jag att Kirk Hammets solon i ärlighetens namn är rätt tråkiga och fantasilösa. Sedan hittar jag ljuspunkter även där. Sådär har det hållit på hela hösten. Men det räcker för att skivan ska kvala in på topp 10 i alla fall. Med en fetare produktion hade den kanske till och med nått högre upp än såhär.

8. Austrian Death Machine - “Total brutal”
Bloggföreståndaren sågade Austrian Death Machine i somras och avfärdade det hela som ett skämt. Visst är det gjort med glimten i ögat men det betyder inte att det dessutom kan vara bra. Förvisso enkelt, klichéartat och en aning oseriöst, menfaktiskt bättre än mycket annat på samma skivbolag (Metal Blade).

9. Walls of Jericho - “The American dream”
Inte riktigt lika bra som föregångaren “With devils amongst us all” men Candace Kucsulain låter fortfarande argare och hårdare än många av sina manliga kolleger. Det räcker långt.

10. The Hellacopters - “Head off”
Jag kände mig lite snuvad på konfekten när sista plattan blev ett coveralbum. Tur då att det blev ett bra sådant.