This is rock 'n' roll, guys, not the Family Channel

Min hjälte Kory Clarke skräder inte orden när han äntligen släpper taget om doom-trollet Trouble.

"This metal album will be high energy, with a fresh artistic approach to the genre without the limitations of the over-50-something religious crowd," Kory laughs. "It will be so nice to be working without the shackles that a previous singer has left behind of a band that is over 30 years old and acts and sounds like it. 

I like to do progressive, pushing-the-boundary lyrics in an individualistic style. I don't want to sound like Ozzy, like [TROUBLE's] old singer [Eric Wagner] tried to do. I am also glad when I look to my left on stage from now on I will not be seeing 'Derek Smalls' in my peripheral vision. [Laughs]." 

He adds, "I just cannot play with people who are fundamentalist Christians, or too family-oriented to the point that they can't tour, do records or knock down a few margaritas with me at the bar. This is rock 'n' roll, guys, not the Family Channel."

Enough said!

Warrior Soul / Marie Laveau, Stockholm

I torsdags var det dags. Två semesterdagar fattigare gick resan mot Stockholm och Kory Clarkes intima spelning i källaren på restaurang Marie Laveau. Stärkta av både mat och dryck var vi på plats i god tid för att få bra plats. Egentligen kunde vi ha väntat till första tonen och ändå fått bra plats. De bästa platserna.

Jag räknade lite snabbt drygt tjugo huvuden som stod i klungan vid scenkanten. Lika många hängde utefter väggarna i dunklet. Kory Clarke väste "Fuck it" och körde på som om det stod Donington på affischen. Så ska det jävlar i mig vara.

Bandet Kory håller sig med i dag har ABSOLUT inget med Warrior Soul att göra naturligtvis. De är inhyrda arbetare. På plats för att leverera. Inget annat. Jag ska inte säga att de var helt genomskinliga men det transparensen var påtaglig. Av X-Factors karisma och lir märktes ingenting.

Kory däremot var det bra krut i. Vi snackar Axl Rose-klass. Vilken frontman. Vilken låtlista. Vilket rock´n roll-slut. Efter första extranumret fick Kory spel på en kille som gett sig fan på att filma HELA spelningen. Han förklarade att det var ok att ta bilder och filmsnuttar men inte ok att filma hela setet. Alltså, killen står en meter från scenen och skiter fullständigt i vad Kory påpekar.

"Don´t fuck with me. You don´t wanna fuck with me. Alright?" Det är ganska enkelt att begripa sådana ord. Så vad gör killen då? Jo, han skiter fortfarande fullständigt i vad Kory säger och fortsätter att filma med sin kamera. Resultat, Kory med band lackar ur och kliver av scen. Show slut.

Så där gick jag miste om tre låtar med mannen jag tagit två semesterdagar för att se. Tack för den liksom.

Men jag fick skåla med Kory. Jag skakade hans hand. Jag tog emot honom när han stagedivade. Vi räckte upp mittenfingret tillsammans i "Fuck the pigs". Vi höjde rösten en magisk tonart i "Let´s get wasted". Det räcker långt. Ända över sommaren.

Det var inte Donington du stod på Kory. Men du levererade som om att du gjorde det. Tack.

Till vänster: ett superfan. Till höger: Gud.

Alla bilder: Niclas Sund

Veckans vinylshopping

Vad gör man de sista flämtande januaridagarna när plånboken är lika tom som en vattenbrunn i Sahara. Jo, då shoppar man vinyler från en säljare i Italien. Bra idé!

Det var ju ett bra pris i alla fall. 350 kronor med frakt och allt. Dyrt säger du, jag säger ett fynd. Den här dynamitladdningen är nästintill omöjlig att finna på vinyl och den andra som faktiskt finns på nätet kostar nästan fem hundra plus frakt.