Sweden Rock Magazine #95

SWEDEN ROCK FESTIVAL
Över hela 40 sidor sammanfattas årets festival med såväl intervjuer med stora och intressanta band som genom 56 konsertrecensioner. Bland de intervjuade artisterna finns Mötley Crüe, King Diamond, Mastodon, Soundgarden, Mike Portnoy, Twisted Sister, Sebastian Bach, Pentagram, Kai Hansen, The Darkness, Lynyrd Skynyrd, Sepultura, Exodus och inte minst Rival Sons, som vi följer mer ingående.

Dessutom artiklar om Testament, Serj Tankian och Manowar.

Se prenumerationsalternativ här


Gratis cd-singel med Eclipse till alla prenumeranter!

ÅTTA EXTRASIDOR ENDAST FÖR PRENUMERANTER:

YNGWIE MALMSTEEN – 7 sidor
Den 1 oktober släpps Anders Tengners inofficiella Yngwie Malmsteen-biografi, ”Såsom i himmelen, så ock på jorden”. Redan nu bjuder SRM på ett ännu ofärdigt, kapitel ur boken. När vi kommer in i historien har Yngve Malmsten halvvägs genom åttonde klass precis hoppat av skolan. Året är 1978 och han har ännu inte blivit den världskände gitarrhjälten Yngwie Malmsteen.

MIKAEL ÅKERFELDT – 1 sida
Opeths ledare skriver en ny, engagerad krönika om en förbisedd skiva.

Sista skriket från Sölvesborg

Snabb resumé från en dag som knappt räknas som festivaldag.

• Lee Aaron - Bra klös i fyra låtar. Sedan godnatt.
• Redaktionsöl i gassande sol
• Black Label Society på tryggt avstånd
• Snabb tupplur som blev över två timmar
• Temperatur värdig en sommardag
• Snabbt samtal med extremt lång tv-profil
• Längre samtal med författare till kommande black metal-bok
• Pepp för Ozzy - Ja, det känns faktiskt så.

Men nu vill jag hem. Så är det.

Tack alla ni som följt bloggen. Idag har det varit helt hysteriskt många. Närmare 1500 st. Vart kommer ni ifrån? Jag misstänker en bugg i räknaren men man vet ju aldrig. På internet kan ju som bekant vad som helst hända.

Ghost

Ghost i fredagsnatten var en isande upplevelse. Demonisk. Satanisk. Antikrist. Mannen bredvid mig grät nästan under Beatles-covern Here comes the sun (eller son som Ghost döpt om den till för att hedra födelsen av satans barn). Jag var nära att följa hans exempel.

Det var vackert. Bland det bättre jag sett. Jag saknade inte Whitesnake en enda sekund.

Modebloggen

Helt rätt en dag på SRF

Paradise morning

Klev just ut från frukosttältet och in genom backstageingången. En typsikt festivalomgivning med folk som ser ut lite hursomhelst, stora tält, vakter och musik. Just exakt som det ser ut i videon till Paradise City när Guns hänger backstage för att lire på Donington.

Exakt när jag går där så drar DJ i backstagebaren igång just Paradise City. Vips så var det en rolig dag igen.

Spökvarning

Alla pratar om Ghost. I alla intervjuer. På alla presskonferenser. I alla toalettköer. Känns som att de får kasta ur sig ännu ett album för att riktigt rida på vågen.

Vid lunch:
Jonas Granvik: –Nu ska jag ringa till Ghost
Jag: –Exakt vem ringer man till om man ska ringa till Ghost?
Granvik: –Man ringer till Ghost helt enkelt.

Hemlighetsmakeriet är enormt och inte ens med det näst flashigaste festivalarmbandet får man reda på vilka som döljer sig bakom maskerna.

Nu drar jag på Helloween

Festivaltävling

Mitt i brinnande hårdrocksinfernot Sweden Rock Festival sätter jag mig bekvämt i en soffa med Overkills sångare Bobby "Bliz" Ellsworth för en intervju.

Bobby är vänlig och ritar av Overkills maskot Chaly samt signerar mästerverket. Teckningen kan bli din. Svara bara på följande fråga.

På vilket Overkill-album finns låten Powersurge? Maila svaret till jonathan(snabela)etm.nu och märk mailet med Overkill. Lycka till.

Down - Live

Down - bildspecial

– My head´s fine. Ask Pepper about it, he just sneaked up on me on stage and tried to kill me. Mother Fucker. That´s what happens when your in fucking New York.

Min skjutjärnsfråga får fyr på en presskonferens som mynnar ut i att hela Down rappar något sexistiskt. Sjukt. Bilderna har ni här. Med respektabel skärpa.

Phil anser för övrigt att nästa platta från GHOST måste vara 10 000 gånger bättre. Svårt uppdrag.

Down - Stone the Crow

Sitter just nu och väntar på att Down ska hålla presskonferens. Ska sätta mig lite närmare så det kanske blir några bilder som är värda namnet istället för de magiskt dåliga jag lyckats prestera på de tidigare presskonferenserna.

Under tiden: Stone the crow

Ghost vs Whitesnake

Lite omdirigering i arbetsschemat resulterade i att liverecension av Ghost föll på min lott. Frontalkrock i natten med Mr Coverdale alltså. Får väl försöka vattna ur det bästa av de båda. Scenerna ligger ju hyfsat nära varandra.

Merchendise

En liten shoppingrunda på området resulterade i en grym Necronaut t-shirt åt mig och en varsin Motörhead t-shirt åt knattarna där hemma. 300 för hela kalaset.

Necronaut = Official merch
Motörhead = bootlegs

Fint ska det vara

Tummade på en Ghost t-shirt men den fanns bara i XL och den kunde jag ha använt som tält.

Only in Sölvesborg

Tant. Ca 75 år. Skinnväst. Metallica patch. Brassestol och Priest t-shirt. Only in Sölvesborg folks, only in Sölvesborg.

GWAR - bildspecial

Judas Priest

Priest gjorde bättre ifrån sig än väntat även om den fart som Iron Maiden kan prestera känns som autobahn mot landsväg i jämförelse. Halford lunkar på, Dickinson springer som om det gällde livet.

Minst en låt från samtliga studioplattor luftades och det var ganska säkra kort som fick röra på sig. Starbreaker stod för överraskningsmomentet i setet och Richie Faulkner såg ut att trivas i sin våta dröm. Att lira med Priest är en chans man inte får så många gånger i livet.

På Judas Priest presskonferens igår:
– Richie, how does it feel to join a band that´s retiring?
– Well, I gotta keep ém going, wount I?

Klok fråga, smart svar

Låtlistan

Rapid fire
Metal gods
Heading out to the highway
Judas rising
Starbreaker
Victim of changes
Never satisfied
Diamonds & Rust
Prophecy
Night crawler
Turbo lover
Beyond the realms of death
The sentinel
Blood red skies
The Green Manalishi (With the two-pronged crown)
Breaking the law
Painkiller

Extranummer
The hellion/Electric eye
Hell bent for leather
You've got another thing comin'

Visst är det härligt när fyra medelålders män kryper ner i varsin sovsäck efter att ha hört metalguden Halford mässa "I´m your turbo lover, tell me there´s no other".

Floridavärme

Nu ska jag dansa techno till Morbid Angel som går på ca 50 meter från där jag sitter nu.

Stoppa pressarna

• Judas Priest ska INTE sluta turnera - bara sluta med världsturnéer
• Judas Priest ska INTE sluta göra plattor - en ny är på gång
• Rob Halford kommer INTE att fixa de höga tonerna i kväll
• Scott Travis fick INTE en enda fråga på presskonferensen
• Dave Holland är INTE aktuell med att återförenas med sina gamla polare
• Vi andra i presstältet var INTE intresserade av att höra en italienare på extremt kackig engelska förklara sin kärlek till albumet Defenders of the faith - den kärleken har vi alla redan.

Nu är jag officiellt minst cool på hela festivalen. Stövlar och en stor jävla regnjacka gör ingen man till rockstjärna kan jag lova. Men jag fryser i alla fall inte lika mycket. Så jag väljer värme framför coolhet även om det svider.

Hemma sitter familjen tydligen ute i bilen på grund av all åska. De har det lite småmysigt och viskar och spelar Nintendo. Låter varmare än att vara på festival. Puss på er där hemma.

Du är vad du äter Ian Astbury

Glöm alla rykten om en smärt Ian Astbury. Han var trindare än någonsin och hade extremt dåligt flås. Bandet levererade dock. Som alltid.

Gwar borde arresteras

Nu har jag sett allt. Efter GWAR kommer inget att göra mig förvånad längre. De var beyond konstiga. När jag halkade in 7 minuter efter de gått på scen var sångaren i full färd med att utöva tidelag på ett bältdjur som sedan sprutade blod över hela publiken. Strax efter kom brittiska drottningen och fick sig en omgång både framifrån och bakifrån innan hon fick sin bröstkorg utsliten och ansiktet inslaget.

Jag är inte helt nöjd med att jag behövde lämna The Cult för att se GWARs bisarra show.

Queensryche

Hoppla vad sömniga Seattle-bandet var. Det tog en evighet innan Operation Mindcrime och Empire-materialet släpptes loss och det var på gränsen att jag tuppade av under tiden. På en scen som Sweden Rock Festivals hade det passat ypperligt att helt enkelt lira några av redan nämnda klassiker i sin helhet och lägga den överflottiga patriotismen åt sidan för en stund.