Rubrik: Trött avsked och intresselös comeback
Som musikrecensent ska man ha koll. Som tyckare i den hårdare skolan ska jag inte se ut som ett frågetecken när Slipknot lanserar nya masker, Hatebreed bjuder upp till moshpit eller när ännu ett sminkat norskt skogstroll ska försöka skrämma vettet ur oss. Det gäller att sondera nätet, läsa tidningar och, framförallt, lyssna på mycket musik.
Från måndag till onsdag är det inte ofta det hinns med annat än ny musik. Ny frisk metal som ska betygsättas utifrån alla möjliga parametrar. Det är alltid lika roligt. Alltid lika spännande. Mötet med ny extrem musik har alltid varit ett intresse och återblickar till mer klassiska toner är en trygghet.
Den gångna veckan har dock varit ett rotande i gamla kadaver. Ett piggt och ett lite mer tilltufsat.
Treat. Kommer ni ihåg dem? De släppte plattan Scratch and bite 1985 och blev kraftigt exponerade i tidningen OKEJ. Sen kom uppföljaren The Pleasure principle som inte riktigt lika många brydde sig om. Efter det. Knäpptyst.
Nu. Tjugofem år efter debuten släpps comebacken Coupe de Grace. ”…bet you didn´t see that coming” lyder ett meddelande på bandet My Space-sida. Nä, skulle inte tro det.
Efter elva år som skribent har jag ett ganska brett kontaktnät när det gäller information om metal i alla dess former. Gav radarn utslag för Coupe de Grace? Nej. Inte så mycket som ett litet pip. Helt plötsligt fanns bannern till höger på Facebook. Utan förvarning.
Och just där skjuter Treat sig i foten. Trots att plattan är hygglig, och på sina ställen mer än så, så finns det ingen hype kring bandet 2010. Det rycker väl till i några åttiotalskalufser och en spelning på Sweden Rock Festival lär ju vara gjuten. Men sedan då? Jag tippar på knäpptyst.
Scorpions då? Deras marknadsplan är att så övertydligt som möjligt redogöra för världen att de efter nya given gaddar ur. Sting in the tail är avskedsalbumet som ska frakta bandet runt jordklotet ännu en gång och få det att rassla till rejält i tyskarnas plånböcker. Inte i nivå med Kiss men säkert för att trygga pensionen ordentligt. Synd bara att musiken på Sting in the tail är så kraftlös att man undrar hur många nya låtar de vågar testa innan den makalösa åttiotalsrepertoaren får ta över. Som vanligt.
Hade Treat och Scorpions fått byta turnébuss hade en hel hårdrocksvärld jublat. Nu blir det en trött avskedsturné runt jorden för Scorpions och en kort sväng genom Europa, som ingen kommer att minnas om några månader, för Treat.
Slutet surt, för båda.
Jonathan Strandlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar