På Knastret fann jag dessa två klassiker. Följande samtal utspelade sig vid kassadisken på Knastret.
Jag: De här säljer du ganska snabbt va?
Tore: Ja, sådana där brukar vara lättsålda.
Okänt tjej: Helt obegripligt. Vad är det som är så bra med sådant där?
Jag: Varsågod och sitt så kan jag berätta varför "sådant här" är så bra.
Okänd tjej: En annan gång.
Vi skulle tydligen med samma buss och just när jag klev på hörde jag henne säga till sitt sällskap "Jag hånade honom på Knastret förut, han köpte Helloween". Inte lite fräck va.
Eftersom hon själv bar på en Knastret-kasse frågade jag vilken "kanonplatta" hon själv köpt. "En riktigt fet jazzplatta" svarade hon och förklarade allt med en mening. Jazzare har inget berättigande i min värld.
3 kommentarer:
Ah... Keeper of the Seven Keys plattora. Två (eller tre är det väll nu sen några år tebax) av metal världens bästa skivor!
Cheers!
Hörde med förskräckelse Helloweens remakes på bland annat Dr Stein. Förstår inte hur de kan ge ut något sådant, i mina öron lätt det väldigt mycket dansband om de nya versionerna. Fruktansvärd slakt.
Twå klassiker som inte fetjazz i världen rår på!
Skicka en kommentar