Årets plattor 2012 // Lennart Larsson

1. Testament - Dark Roots Of Earth
I min bok är Testament det enda av veteranthrashbanden som inte har släppt ett enda svagt album under 25 års tid. Med senaste given visar de återigen var skåpet står, och det med eftertryck! Den yngre generationen har mycket att lära från det band som idag bäst representerar Bay Area-thrashen!

2. Accept - Stalingrad
Efter återföreningen med Mark Torquillo på sång har Accept bevisat - både live och på skiva - att de är bättre än någonsin. De vinner enkelt VM i heavy metal med sin energi, spelglädje, sina fantastiska gitarrer och slagkraftiga refränger. Jag vill även passa på att slå ett slag för Herman Franks platta "Right In The Guts" som också kom 2012!

3. Biohazard - Reborn In Defiance
På comebackplattan med originalsättningen, och dessutom första studiogiven på sju år, visar Brooklyn-kvartetten hur man bäst varierar en svängig och tung mix av hardcore och metal. Jag gör vågen när de återigen har lyckats knåpa ihop ett helt gäng med riktigt starka låtar. Tyvärr har Evan Seinfeld (mannen som gav mig idén till att tatuera Dals Långed på magen) lämnat bandet efter det att skivan spelades in. Han återfinns numer i Attika 7, vars debutplatta "Blood Of My Enemies" aspirerade på en plats högt upp på min årsbästalista.

4. Kreator - Phantom Antichrist
Efter nytändningen i början av 2000-talet har Kreator gång på gång bevisat att de är Europas bästa thrashband. "Phantom Antichrist" är ytterligare en i raden av riktigt bra plattor från dessa tyskar, som i Mille Petrozza har världens argaste musiker.

5. Overkill - The Electric Age
Overkill levererar stenhård old school New York-thrash med Bobby "Blitz" Ellsworths karakteristiska sång som grädde på moset. De är ett av få veteranband som känns lika vitala som tidigare. Med denna käftsmäll visar de verkligen att gammal är äldst!

6. Kill Devil Hill - Kill Devil Hill
För varje lyssning har Kill Devil Hills debutplatta vuxit sig starkare och starkare, vilket har resulterat i att de enligt mig är årets nykomling och givna på topp tio. Musikaliskt handlar det om ganska laidback metal/hårdrock men med ett sjuhelsikes driv och riktigt starka låtar. På papperet är det Vinny Appice och Rex Brown som borgar för kvalité men för mig är det sångaren Dewey Bragg som är den verkliga stjärnan!

7. Adrenaline Mob - "Omerta"
Adrenaline Mob är en ny supergrupp med grymma musiker som faktiskt lyckas med konststycket att fokusera på starka låtar!

8. Pro-pain - "Straight To The Dome"
Produktiva New York-gänget Pro-Pain levererar på "Straight To The Dome" ytterligare en dos pang-på-rödbetan-hardcore-influerad-metal. Jag gillar verkligen deras energi och driv! Det bjuds på den ena käftsmällen efter den andra fram tills avslutande "Zugabe", som är en riktig pop-punk karamell som klistrar sig fast i minnet.

9. Running Wild - "Shadowmaker"
Running Wilds comebackplatta hamnar på min topplista över årets skivbesvikelser men den är ändå tillräckligt bra för att hamna på min årsbästalista. För att citera Rose Tattoo "Rock'N Rolf is King"!

10. Candlemass - "Psalms For The Dead"
Även om "Psalms For The Dead" långt ifrån är den bästa platta Candlemass har släppt under 2000-talet är det ett värdigt avslut från ett av Sveriges genom tiderna bästa metalband! Jag önskar dock att det hade varit Mats Levén som hade hanterat micken på svanesången!

Bubblare:
Red Lamb - "Red Lamb" (Ja Jonathan du läste rätt. Jag gillar den plattan!)
Rage - "21"
Doro - "Raise Your Fist"
Prong - "Carved Into Stone"
Dublin Death Patrol - "Death Sentence"

Årets plattor // Jesper Löfvenborg, recensent NWT och svärtad Wåxnäs-konstnär

Topp tio är hämtat från min lista i Nya Wermlands-Tidningen, men eftersom 2012 varit ett fantastiskt musikår med mer skivköp än på länge listar jag ytterligare tio mästerverk. Tio mycket starka utmanare som av olika anledningar föll vid målsnöret och motvilligt fick täljas bort.

Album

1. Converge – All we love we leave behind
Ett expanderade universum där galenskap samsas med själsro.

2. Neurosis -  Honor found in decay
En genrearkitekts dystopiska landskap.

3. Marduk – Serpent sermon
Gammal är äldst. Hail Marduk.

4. The Secret – Agnus dei
En bockspark i skrevet från den italienska stöveln.

5. Tragedy – Darker days ahead
Lite mer metal, fortfarande jäkligt punkigt.

6. Deathspell Omega – Drought
Kvalitetsstämplad fransk black metal

7. Amenra – Mass V
Ett svårartat mästerverk i fyra akter.

8. Nile – At the gates of sethu
En distad egyptisk historielektion från den amerikanska södern.

9. Nachtmystium – Silencing machine
Stiltypisk amerikansk black metal när den är som bäst.

10. Alcest – Les voyages de l’âme
Årets vackraste själsliga resa.

11. Mgla – With hearts toward none
Ännu ett fantastiskt band från den polska metal-dynastin. Melodiös och lättlyssnad black metal i stil med senare Watain, men samtidigt lika svart och hotfullt som Kattla vid läggdags för en femåring.

12. Asphyx –Deathhammer
Ett skolexempel på krossande dödsmetal. Så kraftfull att granit blir till puder redan under öppningsspåret. Jag faller pladask och tar gärna en bedövande lavett från holländarnas Deathhammer.

13. Black Breath – Sentenced to life
En frustande Entombed-hybrid som insett att Stockholmskungarna är den naturliga måttstocken att utgå ifrån. Som ett par välanvända favoritjeans. Skitiga, men ge fan i att tvätta dem.

14. Kreator –Phantom antichrist
Mille & co är en ostoppbar maskin, smått legendarisk. Det låter Kreator och jag hakar på tåget och sjunger om jordens undergång.

15. Degial – Death’s striking wings
Unga Uppsala-killar med känsla för ondskefull death metal. Mycket skit under naglarna och en symbolvärld som gör storebror stolt… Kräver ett par spinn för att sätta sig, men sen är det fest i old school-själen.

16. Tiamat – The scarred people
Johan Edlund skiter i vad du tycker och kör varken på vänster eller höger sida utan klipper streck likt Pacman. Vackert, ösigt, vemodigt och synthigt i en enda röra. En röra som får mig att trycka på repeat, vill bara ha mer.

17. Gojira – L’enfant sauvage
Fransmännen fortsätter att utvecklas, blir bara bättre för varje skivsläpp. En smart produktion med nyanser och möjligheter till multipla aha-upplevelser. Varje lyssning leder till en ny upptäckt. Spännande likt ett vithajssaffari.

18. Strife – Witness a rebirth
HC:n lever och 90-talsklassikerna One truth och In this defiance har fått en värdig uppföljare. Välkommen till Sverige 2013, jag väntar i stormens öga redo att dyka i ett hav av mosh.

19. Baroness – Yellow & green
Lite poppigare än den röda och den blå, men det mesta är intakt. Fantastiskt snygg vinylutgåva, fantastiskt bra liveframträdande (Debaser Slussen, Stockholm) och framförallt, fantastiskt bra musik.

20. Ofermod – Thaumiel
Den misantropiska ondskan puttrar tillsammans med ortodoxa kosmosidéer mer skruvade än fusilli. Man kan inte fatta allt, likförbannat skitbra och ett av Sveriges bästa black metal-band.

Konsert
Tragedy, Triple Rock Minneapolis. Premiär för nya plattan, tajt lokal, svår mosh och mer svenska punk-tishor än vad du ser på ett år i Karlstad.

Bottennapp
Lamb of God – Resolution. Fallet började efter sista ackordet på Killadelphiaturnén 2005. Nu är botten nådd. Noll rivighet och hundra procent polerad groove-opepp. Tur att de levererar mangel live.

Årets låt
Agalloch – Faustian echoes. En hel platta i en låt. Över tjugo minuter eftertänksam ekologisk black metal.

2013, bland mycket…

• Satyricon
• Damien
• Hatebreed
• Carcass
• Kvelertak
• Entombed
• Inferno Festival, Oslo

Årets plattor 2012 // Ola Bergli (Metal Club, Karlstad)

1. Grand Magus - The Hunt
Hur klockren skiva som helst! Jag har varit ett stort fan sedan Iron Will släpptes 2008 och med den här plattan bevisar bandet igen att man inte behöver mer än en trio för att göra riktigt tung och välspelad heavy metal! Favoritspår: "Iron Hand"

2. Turbonegro - Sexual Harrassment
En riktigt bra comeback med byte av vokalist. Lite mer aggressivt, lite mörkare men fortfarande med glimten i ögat. Fantastiskt!
Favoritspår: "Shake your shit machine"

3. The Scams - Bombs Away!
Lightning Records har än en gång släppt en kanonplatta med The Scams. Party, metal och rock n roll i härlig symbios! Det nya inslaget med Krisse på sång i några utav låtarna är pricken över i't.
Favoritspår: "Pour Me One More"

4. Kreator - Phantom Antichrist
Det gamla gardet visar hur man ska göra för att spotta ur sig skiva efter skiva med grym thrash. Bra låtar, grymt ljud och ett jävla driv! Albumet har snurrat nästan dagligen i spelaren när man tränat.
Favoritspår: "Your Heaven, My Hell"

5. Bullet - Full Pull
Heavy metal som alltid funkar att stampa takten till. Grabbarna fick bra hjälp i studion för att putsa på den guldklimp de förvaltat sedan starten. Det tackar vi för!
Favoritspår: "Gutterview"

6. Spiders - Flash Point
Bandets första album svänger riktigt bra måste jag säga. Tidigare släpp har alltid varit lovande och här sätter de det mesta mitt i prick! Live på en Metal Clüb nära dig under våren. ;)
Favoritspår: "Hang Man"

7. Testament - Dark Roots Of The Earth
Har läst att folk ser det som bandets "Black Album". Ligger något i det kanske. Gött är det iaf att höra att gruppen är pigga på att bjuda på thrashmetal av finaste valör! ...till skillnad från vissa andra band som startade den amerikanska grenen av genren. =)
Favoritspår: "Rise Up"

8. Graveyard - Lights Out
Bandet lyckades följa upp den oerhört hypade förra plattan. En grym bedrift som befäster deras position på svenska livekartan!
Favoritspår: "Goliath"

9. Torture Division - Satan, Sprit & Våld
Visserligen inte ett album men det får fan plats ändå på listan! Bara namnet på skivan är nästan nog! Guldtrion gör mig sällan besviken. Snabbt, tungt och förbannat välspelad döds. Mumma!
Favoritspår: "Satan, Sprit & Våld"

10. Black Breath - Sentenced To Life
När man så här ohämmat dyrkar Entombed och gör det så bra... Klart det går hem! Old school döds går aldrig ur tiden!
Favoritspår: "Obey"

Årets plattor 2012 // Martin Magnusson (Damien)

As I Lay Dying - Awakened
Förra skivan, ”The powerless rise”, var helt ok men det kändes ändå som att As I Lay Dying hade börjat trampa lite vatten. Sedan dess har sångaren Tim Lambesis inte bara spenderat tid på gymmet, han har dessutom tillsammans med sina bandkamrater komponerat ett knippe högkvalitativa låtar. Andraspåret ”A greater foundation” kan till och med vara det bästa bandet gjort.

Pennywise – All for nothing

Att Pennywise anno 2012 skapat en av årets bästa skivor är lika mycket en positiv överraskning som det beror på nye (och skulle det visa sig, tillfällige) sångaren Zoli Téglás (Ignite). Den stora frågan är hur nygamle sångaren Jim Lindberg fixar att sjunga dessa låtar live.

Architects – Daybreaker

Architects tar sig in på topp-10 för andra året i rad. Ingen fullpoängare men en dryg handfull riktigt bra låtar väger upp att skivan även innehåller ett par nummer i den ostigare skolan.

Strife – Witness a rebirth

1994 kommer för alltid att vara ett årtal som gör mig extra varm inombords. Det beror inte bara på fotbollsminnen utan minst lika mycket på att 1994 var året då jag på allvar började lyssna på hardcore. Strife var ett av de tre stora amerikanska banden på den tiden (Earth Crisis och Snapcase var de andra två) och därför känns det såklart extra roligt att bandet efter 10 år på sparlåga nu är tillbaka med besked. Särskilt när allt från omslag till låtar ger positiva vibbar av 1994. Rick Rodneys jätteskägg ger givetvis plus i kanten.

Converge – All we love we leave behind

Att Converge har en extremt hög lägsta nivå är inget nytt. Man vet redan på förhand att en ny skiva från Converge kommer att vara en av årets bästa. ”All we love we leave behind” är inget undantag.

Thåström – Beväpna dig med vingar

Måhända inte lika stark helhet som de två föregångarna men skivan smäller trots det alla svenska konkurrenter på fingrarna.

Mindset – Leave no doubt

Om Strife är gamla rävar i hardcoregamet är Mindset något färskare. ”Leave no doubt” slog ner som en bomb hos mig i slutet av hösten och bjuder på knappa 25 minuter av riktigt bra old school hardcore som för tankarna till legendariska band som Chain of Strength, Floorpunch, Gorilla Biscuits, Youth of Today m.f.l.

Lamb of God – Resolution

Lamb of God har tappat en del av sin forna glans och jag vet inte om det beror på mig eller på bandet. Men visst finns det höjdpunkter på ”Resolution”, även om skivan som helhet är ett par steg bakom bandets starkaste utgåvor. Dessutom är det alltid underhållande att lyssna på vad Chris Adler hittar på bakom trumsetet.

Parkway Drive - Atlas

Endast ett fåtal av låtarna når upp till samma nivå som merparten av materialet på två år gamla ”Deep blue” (som slutade i topp på min lista från 2010). Denna nivå är emellertid att betrakta som väldigt hög varför ”Atlas” trots allt hamnar på topp 10.

The Ghost Inside – Get what you give

The Ghost Inside plockar poäng på ganska enkla knep. Knep som funkar ska tilläggas och därför lyssnade jag en hel del på den här skivan under ett par veckor i somras. Bristen på riktiga överraskningsmoment är samtidigt bandets akilleshäl vilket gör att ”Get what you give”  knappast blir en blivande klassiker hos mig.

Bubblare

While She Sleeps – This is the six
Propagandhi – Failed states
Sparzanza – Death is certain, life is not

Skivor som att döma av andra personers omdömen (som jag i förekommande fall litar på) hade kunnat ta sig in på listan om jag bara haft mer tid, engagemang och möjlighet att lyssna:

Graveyard – Lights out

Neurosis – Honor found in decay

Skivsläpp att se fram mot nästa år:

Cult of Luna
Kvelertak
Bring Me The Horizon
Damien

Nytt från Soundgarden

Soundgarden släpper snart nytt album. Här är första smakprovet.

Sweden Rock Magazine #96

Nytt nummer ute.

Jag har snackat med Sparzanza och Sideburn samt recenserat Devilicious, All hail the Yeti, Sideburn mfl.

Sweden Rock Magazine #95

SWEDEN ROCK FESTIVAL
Över hela 40 sidor sammanfattas årets festival med såväl intervjuer med stora och intressanta band som genom 56 konsertrecensioner. Bland de intervjuade artisterna finns Mötley Crüe, King Diamond, Mastodon, Soundgarden, Mike Portnoy, Twisted Sister, Sebastian Bach, Pentagram, Kai Hansen, The Darkness, Lynyrd Skynyrd, Sepultura, Exodus och inte minst Rival Sons, som vi följer mer ingående.

Dessutom artiklar om Testament, Serj Tankian och Manowar.

Se prenumerationsalternativ här


Gratis cd-singel med Eclipse till alla prenumeranter!

ÅTTA EXTRASIDOR ENDAST FÖR PRENUMERANTER:

YNGWIE MALMSTEEN – 7 sidor
Den 1 oktober släpps Anders Tengners inofficiella Yngwie Malmsteen-biografi, ”Såsom i himmelen, så ock på jorden”. Redan nu bjuder SRM på ett ännu ofärdigt, kapitel ur boken. När vi kommer in i historien har Yngve Malmsten halvvägs genom åttonde klass precis hoppat av skolan. Året är 1978 och han har ännu inte blivit den världskände gitarrhjälten Yngwie Malmsteen.

MIKAEL ÅKERFELDT – 1 sida
Opeths ledare skriver en ny, engagerad krönika om en förbisedd skiva.

Sweden Rock Magazine #94

Nytt nummer ute nu. Som vanligt bjuds det på åtta extra sidor för de som prenumererar. Det gör man enklast genom att surfa HIT.

Fyra dagar fantasycamp är över

Sitter på tåget (legenden Stefan sitter två rader bort, tyst och lugn) och gäspar. Gårdagen var en festivalens absolut bästa. King Diamonds återkomst var magisk. Alla var där. Alla såg en skräckmästare i sylvass form. Scenproduktionen var mäktigt spöklik och King Diamond myste runt och var på ett strålande humör. Mikkey Dee gästade i en rivig Halloween och Volbeat-sångaren såg extremt nöjd ut när han och King Diamond delade på sången i Come to the sabbath. Jag rörde mig inte ur fläcken, stod bara och gapade. King Diamonds spelning på SRF 2012 har redan blivit legendarisk.

Slaughter skämde inte ut sig. Alla hits på en dryg timme samt en smått oväntad cover på Black Sabbaths Heaven and hell. Även Sacred Reich skakade liv i Sabbath-legenden med en rumlande tung version av War pigs.

Mötley crue då? Ja, det kan vara det mest pinsamma jag har skådat. Vince lär som Kalle Anka och kunde inte ens hålla tempot i de lite lugnare låtarna. Han sluddrade sig igenom varenda nummer och efter Primal Scream gav jag upp. Inte ens Tommys snurrande trumset kunde hålla mig kvar. Vince borde slå Dee Snider en signal för lite tips om hur man håller ångan uppe efter 50-strecket.

Bäst i år: Imperial State Electric, King Diamond, Adrenaline Mob, Twisted Sister och valda delar ur Girlschool och Entombeds set. Gillade även Hell även om de bleknade efter att ha sett Kingen.

Sämst: Utan tvekan Mötley Crue.

Lördag

Jag har glimtat på ett rätt vasst Girlschool, sett på teater-Hell och lotsat en 40-åring till Lynyrd Synyrds presskonferens. Dessutom har jag bjudit gitarristen i Sacred Reich på en hamburgare. Nu går snart Slaughter på och sedan rullar det på med Lynyrd och Mötley. Tuffingarna i kompisgänget säger att en glimt av Cannibal Corpse är ett måste, får se hur mäktiga Mötley är först. De krockar nämligen.

Rodd´n roll

Tidiga förmiddagar är märkliga på festivaler. Bara roddare, knallar och småbarnsföräldrar som knäcker extra som journalister är vakna. Då kommer musiken fram som inte får plats när första bandet går igång. Det är en salig blandning av Eddie Meduza, Eddie Meduza och... Eddie Meduza.

Tommys leksak på plats

Här ska Tommy Lee hålla hov sent i natt. Upp, ned, runt och tillbaka. Allt kommer att snurra när Mötley Crue lirar.

King Diamond

Tillbaka från de döda. Nästan så känns det i alla fall. King har med sig allt i sin maskeradlåda och lovade på presskonferensen en show vi aldrig kommer att glömma. Björn Larsson och Hårdrocksborgshärskaren i Skåre - varför är ni inte här?

Twisted Sister

Först höll TS presskonferens och hyllade Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet. De gillar musiklivet bättre här än i staterna. Det sköna är att alla i bandet lät genuint ärliga. SRF skakade liv i Twisted Sister för åtta år sedan och de är fortfarande ute på vägarna och blåser de flesta andra band av scen. Ny platta på G? Skulle inte tro det.

"We are here to entertain you, not to make you go to the bathroom", sa Jay Jay French. Sedan lirade de det här setet. Fine by me.

It´s a bömber

Motörheads ljusrigg får härmed ett hedersomnämnande. Så. Jävla. Cool

Stilla fredag

Adreneline Mob kl 12 och nästa uppdrag kl 21:45 resulterade i en orgie av slapphet på rummet. Regnet höll mig borta från allt festivalliv. Jag pallrade mig dock iväg på The Darkness som var hur pigga som helst. Fantastiskt bra spelning. På stora scenen avslutade Twisted Sister med ett set som troligtvis skulle få en bra tid på 100 m i OS. Dee Snider, har jag hälften av hans spänst när jag klockar in på 57 år så kommer jag att bli extremt förvånad.

Soundgardens låtar

Tydligen var den här setlistan världens största hemlighet i torsdags. CIA, Interpool, FBI och Palmekommissionen - alla var inblandade. Magnil roddade dock loss den framåt småtimmarna som den problemlösare han är. Så varsågod, Soundgardens låtlista.

Fredag

Soundgarden spelade sent igår kväll, jag var djupfryst upp till vaderna. Är det inte tänkt att det ska vara sommarvärme i juni? Bra set dock. Outshined levererades i en så tung version att självaste Iommi skulle bli imponerad.

Är just tillbaka från Adrenaline Mob där medlemmar och ex-medlemmar från Dream Theatre, Symphony X och Disturbed huserar. Stabil amerikansk rock som huggen ur Klippiga bergen.

Innan lampan släcks...

...ska jag se Dimmu Borgir, Sebastian Bach och Soundgarden. Snart är det dags att hämta hooden då solen snart försvinner bakom stora scenen.

Festivalsnurrande

Jag kryssar mellan Night Ranger, Sepultura och, snart, Mastodon. Hörde även hajpade Rival Sons på avstånd men fattade inte grejen. Mellan varven serveras det perfekt veggomat och mina Hellacoptersvinyler verkar bli en bra pensionsförsäkring. De går från 500 och uppåt hos skivnasarna på området. Rekordet? Entombeds Too ride, shoot straight and speak the truth ska de ha 1 800 för. KRONOR.

I halsen på L-G Petrov

Kolla in hur det ser ut i halsen på Entombeds dödsrosslare L-G Petrov här

Stora scenen invigd

Exakt nu drar Night Ranger igång på festivalens största scen. Det låter på håll som något jag borde gå och lyssna på.

Snabb resumé av torsdagen so far

Imperial State Electric. Eller, IMPERIAL STATE ELECTRIC. Oj, vilken spelning. Tre gitarrer, gästspel av Infinite Mass-sångaren, Kiss-cover och tjutande rundgångar. Nu kan jag åka hem, bättre lär ingen lira här under helgen.

Danko Jones. Dagisvolym och som vanligt bättre mellansnack än låtar. Helt ok dock.

Exodus. Oj vad de jagar snabbhet och ilska istället för att lätta upp med lite mellantempo. Så ska det vara säger Exodus-regelboken, men att bryta en regel titt som tätt skulle inte skada.

Kakofoni

Att försöka skriva recensioner i en ljudmix av Metallicas "Nothing else matters", Ted Gärdestad från en bilstereo och en trummis som soundcheckar kräver koncentration kan jag lova.

Stora scenen

Efter en natt med traktens taffligaste coverband tio meter från min säng tar jag mig till presstältet. På vägen dit passerar jag stora scenen (Festival stage) som idag invigs av Nightranger kl 16.30. Även Mastodon och Soundgarden spelar på samma scen under dagen/natten.

The Crown

Med Johan Lindstrand tillbaka vid mikrofonen hällde Trollhättans The Crown råhuggen death metal över Sweden Rock Festival igår eftermiddag. Socialstyrelsen borde dock skämmas. Ljudnivån var likvärdig en skolpjäs.

Entombed

Kylan var omänsklig när Entombed lirade sent i går kväll. LG var på sedvanligt partajhumör och snorade sig igenom idel klassiker. Men det var kallt, så kallt att mina vrister frös till is.

Mordbrand

Mitt i brinnande festivalyra sätter Mordbrand eld på internet med en ny låt. Lyssna här

21:09 torsdag kväll

Kylan från havet gör sig påmind, ända in i märgen. Jag drar upp luvan som skydd och kilar iväg på Trollhättans finest - The Crown.

Nationaldagsyra

Sett på området. Tjej i svensk folkdräkt i samtal med det norska kapitlet ur Turbojugend. Rock förenar, på alla plan.

King Diamond

Att konungens återkomst är festivalens snackis är det ingen tvekan om. Han får till och med pryda informationsboden med sin nuna.

Fear Factory

Först på agendan idag efter incheckning, festivalens första veggomål och letande efter presstältet blir Fear Factory. De maskinella fantomerna från 90-talet är i Sverige för att skrämma brallorna av alla glamrockare. Minns ni bandet? Om inte så lyssna på den här dängan från en svunnen tid.

Sabaton

Frisyren från helvetet verkar ha fått fäste på många av festivalbesökarna. Joakim Brodéns rakade sidor fixar man enkelt själv i husvagnen och kompletteras lämpligen av en svepning i en svensk flagga. Det är ju trots allt Sveriges nationaldag idag.

På plats

Just anlänt och mobiltäckningen ligger i radioskugga av Tommy Lee´s snurrande trumset. Vill man komma i kontakt med mig så är det e-post eller Facebook som gäller. Kanske trimmas mobilmasterna under kommande dagar, men just nu är det mörker.

Antal nitbälten/vagn tätnar

Från att ha suttit ensam på Skattkärrsbussen 07:10, till kusligt tom tågvagn mellan Karlstad-Hallsberg började det tätna något från Hallsberg och framåt. I Mjölby kändes det som att merparten av passagerarna hade samma slutmål som mig och riktigt tydligt lär det bli på tåget mellan Hässleholm och Sölvesborg.

I nationens ointresse

En kvick rapport från kompisarna på området skvallrar om att Sabaton snart ska sjunga nationalsången. Jag kunde inte vara mer ointresserad. Skämskuddar kanske finns på plats för de som behöver.

Stefan är tillbaka

Samma tid, samma plats. Hallsberg strax före kl 10. Stefan kliver in och tar befälet. Lite lugnare, lite nyktrare. Samma pepp.

Förra året bloggade jag om festivalfantomen Stefan (läs inlägget här) och naturligtvis får hans comeback några rader även i år. Lite besviken är jag dock på hans uppträdande, men han kanske börjar bli lite till åren.

Mot Sweden Rock Festival

Tåget har tuffat iväg mot Sölvesborg. Nu väntar fyra dygn i händerna på Twisted Sister, Soundgarden, Mötley Crue och de andra som lirar. Jag kommer att blogga under hela festivalen och ta glimrande skarpa bilder med mobilen (NOT!).

Vi får se om mästerclownen från förra årets tågresa kliver på i Hallsberg. Jag väntar nyfiket med skräckblandad förtjusning.

Dundertåget har spårat ur

Saxat från Robert Dahlqvists Facebook.

Hej gott folk!


Nu e det såhär… Jens, Jesper och Robert har valt att lämna bandet.

Jag är övertygad om att det blir braksuccé vad dom än gör i framtiden och önskar dom givetvis lycka till!

Dundertåget kommer att fortsätta i en annan sättning, en blandning av lite löst folk som jag hittade på en soptipp och på gatan där jag bor. Känns bra.

Det blir några få spelningar i sommar bla Gröna Lund 31 ...juli, jag återkommer med mer info.

Nu ska jag skriva feta hits, läsa böcker och lyssna på Betty Davis här i skogen så jag har verkligen inte tid med att sitta här framför datorn och knappa.

Nu e det nya friska tag som gäller. Vi ses på Grönan!

Ta hand om er & simma lugnt!

/Robert Dahlqvist

Trumma med Tommy

Expressen har just nu en tävling där priset består av en plats bredvid Tommy Lee när han tar en spinn med sitt snurrande trumset under spelningen på Sweden Rock Festival om knappa två veckor.

Läs mer om spektaklet och hur du kan vara med i tävlingen här

Stone the crow

Down har träffat rakt i mitt grafiska hjärta med den här turnépostern.

Metallsvenskan 2012

Exakt varför jag missat att det här händer i helgen i Örebro vet jag inte. Men en rätt raffig line-up har de lyckats med.

Sweden Rock Magazine #93

Här glider Kingen in. Martin Carlsson har hälsat på King Diamond hemma i Texas. Jag har pratat med Engel och recenserar The Cult.

Sweden Rock Magazine #92

Nytt nummer ute nu. Jag har snackat med Horisont och Fatal Smile samt recenserat Black Breath.

Slut för idag

Recension skickad - den läser ni i NWT i morgon måndag. In Flames rundar av med My sweet shadow.

Live

Only for the weak

Deadline för NWT närmar sig och In Flames fyrar av sitt paradnummer Only for the weak. Nöjesfabriken kokar och den öppna dörren strax bredvid mig skänker välbehövlig svalka.

Bamse

Nu sjunger publiken "Bamse-låten" - det händer bara på en spelning med ett Göteborgsband. Anders kontrar med "Det här är inte en Mustasch-konsert". Så rätt.

Kontakt med molnen

I Cloud connected är det inte svårt att fatta varför In Flames är så stora som de är. Perfekt symbios mellan brutalitet och arenarock. Mums.

Blick bakåt

Clayman är en snabbspolning till en svunnen tid som mår alldeles utmärkt av en avdamning. Och Trigger, jösses vilken allsång.